Kommer ni ihåg den val som i början av år 2006 av misstag simmade in i Themsen, irrade runt i det alldeles för grunda vattnet under några dagar och slutligen dödades av sin egen kroppsvikt under den räddningsaktion som skulle föra den tillbaka till atlanten? Trots att Budapest ligger längre från havet än London och inga valar någonsin simmar i Donau, har något liknande hänt i Ungern. Den enda skillnaden är att den här valen är av glas och stål, och att den verkligen har strandat mitt i stan.

Foto Måns Wadensjö

Byggnadens officiella namn är Central European Timezone Building, men i folkmun kallas den, inte för någonting annat än ”valen”. Den planerades som ett köp- och kulturcentrum i ett gammalt lagerområde vid Donaustranden, men trots att själva byggnaden har varit färdig i nästan tre år, står den fortfarande tom och övergiven. Det är idag oklart när och om den kommer att öppna, och vem som egentligen äger den. Bakgrunden är att stadens nya Fideszadministration anklagade projektet för att ha kantats byggfusk och mutor, och krävde äganderätten till byggnaden. De fick rätt i en lokal domstol – men investeringsbolaget som bekostade bygget svarade med att överklaga och stämma staden på den svindlande summan 50 miljarder Forint. Det som skulle vara en märkesbyggnad vid Donaustranden, har idag förvandlats till en symbol för såväl Ungerns havererade politiska och juridiska klimat, som den ekonomiska krisen; för att göra vinst skulle 80% av affärsytorna behöva hyras ut, en målsättning som i rådande fastighetsklimat skulle vara snudd på omöjlig att nå ens om valen öppnade i morgon.

Om  ”valens” öde bara hade varit en tillfällighet, hade man kunnat skratta åt det, men det är bara ett i raden av . På Déak Ferenc tér, till exempel, finns en servering och nattklubb som heter ”Grottan”, och ligger nedsänkt i en stor, stenlagd bassäng. Det är vad som finns kvar av planerna på en ny nationalteater mitt i staden, eller närmare bestämt det som finns kvar av den byggnadsgrund som redan hade börjat läggas när Fidesz kom till makten för första gången 1998. En av regeringens första åtgärder då var att stoppa bygget med omedelbar verkan, och i stället uppföra en egen nationalteater en bit utanför stan. Så förändras stadens landskap i takt med det politiska landskapet, och dess utseende skiftar med de politiska majoriteterna.

En kvinna jag talar med, som själv röstade på oppositionen men inte brukar demonstrera mot den sittande regeringen, säger att anledningen till att torget vid Erzsebethbrons huvud grävts upp och håller på att renoveras inte är att det egentligen är nödvändigt, utan att demonstrationerna mot regeringen brukade samlas där. Jag kan inte veta om det är sant eller inte, om det finns någon grund för hennes påstående, men redan att det är möjligt att säga, säger i sig självt någonting om hur infekterat och hur havererat det politiska klimatet i Ungern är. Och frågan är om det finns något bättre sätt att förklara den rådande situationen i Ungern än att säga att det politiska systemet – precis som valen i Themsen – med oroväckande hastighet håller på att krossas under sin egen tyngd.

Måns Wadensjö

Läs mer Wadensjö om Ungern

Läs Måns Wadensjös tidigare artikel om den ungerska självbilden, publicerad i Arbetet i mars. Här!