Bråken i Husby fortsätter och så även retoriken.
Invånare hävdar att de blivit kallade apor av polisen. Polisen hävdar, onödigt utmanande, sin rätt att använda våld.
Vad som sagts och vad som gjorts i Husby under dessa dagar och nätter måste naturligtvis utredas, och förhoppningsvis finns då någon luttrad polisauktoritet kvar som varit med tillräckligt länge för att inse att babbel om att vi har minsann rätt att slå er inte är den bästa vägen att skapa lugn.
Att låta rasistiska tillmälen stå kvar på Järvapolisens hemsida, vilket skedde under gårdagen, är naturligtvis inte bara förödande för förtroendet utan också ett tydligt lagbrott.
Enligt uppgift har dock alla rasistiska tillmälen i Polisens kommentarsfunktion nu raderats.
Ändå återstår den viktigaste frågan.
Grunden till bråken och skadegörelsen.
Och här krävs betydligt mer än vad som just nu lanseras från regeringen.
För att inte bli beskylld för tunnelseende måste först slås fast att historiken inte är den mest positiva.
Segregationen har fått pågå alltför länge och utanförskapet har länge fått växa sig in i människors själar.
Men att som dagens regim skylla på tidigare regeringar i stället för att visa handlingskraft är ännu mer meningslöst.
Det är den nuvarande regeringen som har makt att förändra. Ingen annan.
Vad gör då regeringen?
Jo, i statsbudgeten för 2013 har regeringen avsatt 100 miljoner kronor till de 15 mest utsatta stadsdelarna i landet ”för att stärka, stimulera och utveckla utanförskapsområden”.
Det kan jämföras med de 133 miljoner kronor i rut-bidrag som samma regering under året betalade ut till invånarna i Sveriges tre rikaste kommuner, Danderyd, Lidingö och Täby.
Är det verkligen, handen på hjärtat, viktigare att ge 133 miljoner kronor i bidrag till den lilla, lilla klick som utgör Sveriges allra rikaste människor än att motverka det utanförskap som kostar förstörelse och mänskligt lidande?
Integrationsminister Erik Ullenhag nämner ännu en reform för att förbättra integrationen, nämligen det förslag om nystartszoner som han är på väg att baxa igenom.
Enligt detta förslag ska skattesubventionerade zoner skapas i utsatta områden där företag kan få köpa billig arbetskraft om de etablerar sig i området.
Och ja, det är lika idiotiskt som det låter.
Som förebild har Ullenhag de skattefria zoner som skapats i utvecklingsländer och som knappast gjort sig kända för bra arbetsmiljö och rimliga löner.
Efter att Husbybråken avstannat och de första genomgångarna om vad som sagts och hur polis och parter agerat är avklarad, då är det regeringens skyldighet att sätta sig ned och göra en grundlig utredning om områdenas framtid.
Då behövs ett betydligt större fokus på arbetslöshet och sysselsättning, den sociala strukturen, synen på förorten, sjukvård, barnomsorg och skola än vad regeringen hittills har visat.
