Foto: Jessica Gow
Kampen för alla människors lika värde får inte förvandlas till politisk populism
I den just avslutade schlagerfestivalen i Malmö ville kulturnämndens ordförande, Daniel Sestrajcic (V), kasta ut Israel ur tävlingen.
Bara Israel skulle väck.
Att Vitryssland var på plats i Malmö var inget som Vänsterpartiet i Malmö brydde sig om.
Vitryssland, där diktatorn Aleksandr Lukasjenkos ökar sitt förtryck och tillämpar avrättningar av oliktänkande.
Vänsterpartiet ansåg tydligen inte heller att de var något problem att Ungern medverkade, det land vars hela medlemskap i EU nu ifrågasätts för grava brott mot demokratiska grundprinciper när landets grundlag nyligen skrivits om.
Schlager-EM:s förra värdnation Azerbajdzjan undgick också alla V-protester. Loreens markering i Baku mot landets bristande respekt för mänskliga rättigheter har hamnat i glömska, trots rapporter om än hårdare förtryck under det år som gått.
Vänsterpartiet backade inte heller i någon protest upp Transparancy Internationals larm om förhållanden i Ukraina, i dag ett av världens mest korrumperade länder, som förra året rasade från 134:e till 146:e plats av 180 nationer i organisationens kartläggning över korruption.
Vi minns fortfarande den gruppvåldtäkt och grova misshandel av en 18-årig kvinna i höstas, där hon slutligen brändes ihjäl, inrullad i en matta, och där två av de tre förövarna släpptes efter bara ett kort förhör när det stod klart att deras föräldrar kunde köpa dem fria från alla mordanklagelser.
För att inte nämna den stora grannen i öst, Ryssland, där homofoben och despoten Vladimir Putin avskaffat både organisationsfrihet och yttrandefrihet och därmed i realiteten upphävt demokratin.
Nej, endast Israel ska kastas ut från Eurovisionsschlagerfinalen.
Om protesternas mot Israel ses isolerat är de begripliga. Få länder har med större förakt mot mänsklighet verkställt grov etnisk rensning och gjort sig skyldiga till grova krigsförbrytelser.
Men i en tävling med 39 deltagarländer är det naturligtvis omöjligt att se ett lands närvaro och strunta i alla andras.
Alltså finns det andra skäl till denna selektiva protest.
Det är uppenbart att Daniel Sestrajcic och hans medprotesterande i Malmö har givit efter för politisk populism.
Vänsterpartiets företrädare har lyft de människors lidande där man populistiskt anser sig kunna vinna störst fördelar.
Därmed har partiet också avfärdat lidande för utsatta grupper där man inte anser sig kunna vinna politiska poänger.
Men alla människors lika värde är essentiell för arbetarrörelsens livsviktiga solidaritet. Då kan det naturligtvis inte heller finnas någon selektivitet i denna solidaritet.
Begriper inte Daniel Sestrajcic det har han och hans anhängare givit sig mycket långt ifrån arbetarrörelsens grundläggande solidariska politik.
