Den tredje nordiska arbetarlitteraturkonferensen har just avslutats här i Landskrona, och vi är på väg till Statarmuseet för att prata fortsättning.

Det handlar om att bättre förstå och beskriva arbetarlitteraturen förr och i samtiden. Dess former och dess förutsättningar. Och vad som hände, vilka som deltog.

Beror den svenska arbetarlitteraturens framgång på nånting i nationalkaraktären, vilket var Ivar Los hemliga uppfattning, eller ligger Magnus Nilsson förklaring närmare till hands: att arbetarlitteraturen kunde bli en samhällsförändrande kraft därför att den omhuldades och stöttades av arbetarrörelsen, sedermera av radikalvänstern?

Det är nånting att fortsätta fundera över och söka svar på. Men det handlar lika mycket om att tillsammans lära sig läsa bättre innantill, och att utvidga undersökningen till andra genrer, andra medier, och till andra länders litteratur. Det nordiska inslaget är både berikande och perspektivskapande. Alltid finns jämförelser, och aldrig är de direkt översättbara.

Vad hände(r), med vems stöd och hur ser samspelet med andra litterära traditioner och genrer ut? Vilka motarbetar, vilka har glömts bort och kan/bör återaktualiseras?  rapporter kommer under de närmaste dagarna.