Den larmrapport som kom tidigare i veckan, om att 77 000 ungdomar i mer än tre år har befunnit sig utanför alla system, följdes några dagar senare av ytterligare en snudd på lika hemsk rapport.
Det är Riksrevisionen som kritiserar Arbetsförmedlingen för alltför sena åtgärder, i normalfallet får ungdomar vänta 3–4 månader innan något över huvud taget händer.
Slå ihop dessa granskningar och vi får en mycket dyster bild.
Inte minst ekonomiskt går vi mot en ohållbar situation.
Bara i uteblivna inkomstskatter och arbetsgivaravgifter går staten miste om bortåt en miljard kronor per månad genom att 77 000 unga befinner sig i totalt utanförskap i stället för ha eller ens söka arbete.
En miljard kronor per månad kan alltså finansminister Anders Borg lägga på att få in dessa ungdomar i arbetslivet och ändå vara i trygg förvissning om att det är en lönsam affär.
Och då är ändå inte den viktigaste inkomstkällan medräknad, de arbetandes produktion som höjer tillväxt och välstånd för alla.
Larmrapporterna är akuta.
Nu väntar vi på de nödvändiga förslagen.
