Kommunal ska förhandla fram lokala kollektivavtal som reglerar hur löneökningarna ska fördelas. Dessutom ska Kommunal verka för att det ska finnas lokala befattnings- och yrkesutvecklingssystem.

Det här är ett par förslag i den lönepolitiska utredningen, som kongressen ska fatta beslut om i slutet av maj. Beslutet ska ligga till grund för Kommunals lönepolitik under de närmaste tio åren.

Kommunals senaste beslut om lönepolitiken togs på kongressen 2004. Då fastställdes sex lönepolitiska mål. I fortsättningen ska Kommunal jobba för tre mål.

Målen är rätt lön, löneutveckling och yrkesutveckling. Det sista målet innebär att nya arbetsuppgifter med högre krav på kunskap och skicklighet ska ge högre lön – liksom kompetensutveckling och yrkesskicklighet.

Tanken är att utbildning, yrkeskunskap och erfarenhet ska löna sig. Den som utvecklas i jobbet ska få betalt för det enligt ett lokalt avtal avtal, som talar om hur mycket ny kunskap är värd.

Ingen ska vara utlämnad åt chefens godtycke.

Därmed ska även kommunalare få löneglidning, det vill säga löneökningar utöver det centrala avtalet. Det får redan privatanställda arbetare och tjänstemän, men inom Kommunal kan löneglidningen räknas i enstaka promille.

Följden har blivit att Kommunals medlemmar har släpat efter andra grupper i löneutveckling under de senaste 30 åren. Räknat på heltid tjänar en undersköterska
3 000 kronor mindre än en industriarbetare, 8 000 kronor mindre än en kommunalt anställd tjänsteman och 17 000 kronor mindre än en tjänsteman i industrin.

Frånvaron av löneglidning gör att Kommunals medlemmar måste få ut mer än andra grupper i varje avtalsrörelse för att inte halka efter ytterligare.

Lokala kollektivavtal och aktivt lokalt lönearbete ska ändra på det. Det är tanken bakom den nya lönepolitiken.

Att genomföra den nya politiken i praktiken är en stor utmaning som ställer krav på utbildning på alla nivåer i förbundet.

Facket måste få medlemmarna med sig. De ska vara och bestämma hur lönerna ska sättas på deras arbetsplats. För att sätta tyngd bakom kraven krävs att många är med i facket. Det ställer stora krav på medlemsvärvning. Facket måste vara synligt på arbetsplatserna.

– Alla ska veta vad det lönepolitiska arbetet innebär och på vilket sätt det egna arbetet ska utvärderas, står det i förslaget i till ny lönepolitik.

Sektionerna och avdelningarna ska hålla koll att arbetsgivarna följer avtalet. Först och främst ska de se till att löneökningarna i det centrala avtalet betalas ut. De ska förhindra lönediskriminering med hjälp av lönekartläggningar. Och de ska se till att nyanställda får rätt lön från början.

På många arbetsplatser går en stor del av potten åt till höja lönerna för nyanställda med låg lön. Följden blir att de andra anställda får lägre löneökning.

Förbundet centralt ska se till att Kommunals alla 65 avtal kostar lika mycket för arbetsgivarna. Detta för att förhindra möjligheten att välja billigaste avtal.

Dessutom ska förbundet jobba för högre lägstalöner, färre otrygga jobb, mer åt lågavlönade och kvinnor än andra på arbetsmarknaden, rätt till heltid och mindre löneklyftor mellan arbetare och tjänstemän.

Ny kurs 1993

På kongressen 1993 lade Kommunal om lönepolitiken radikalt. Individuella löner ersatte tarifflönerna. Löneskillnader skulle leda till bättre löneutveckling. Dessutom lanserades jämställdhetspotter för första gången.

Förhoppningarna om bättre löneutveckling kom på skam.

På kongressen 2004 förtydligades lönepolitiken. Sex mål antogs: En bra reallöneutveckling, höjda löner jämfört med andra grupper, löneutjämning mellan könen, ingen särbehandling av utrikes födda, högre lägstalöner och lönesättning som stimulerar till och ger stöd för medlemmarnas löneutveckling.