Nej, det är inte facken som stiftar lagarna i Sverige. Ändå hängs facken alltför ofta ut av okunniga eller illvilliga journalister när det gäller brott mot all anständighet på arbetsmarknaden.

Att SvT:s nyheter i går uppmärksammade en bulgarisk chaufförs hemska upplevelser hos en ansvarslös arbetsgivare i Sverige är utmärkt.

Chauffören hade arbetat i fyra månader, ibland upp till 14 timmar om dagen, men lurats på sin lön.

I inslaget ser vi chaufförens förtvivlan över de uteblivna pengar han lovats och som han räknat med att sända hem till sin familj.

Att hans situation uppmärksammas är bra. Alltför många utländska arbetare hamnar i samma fälla när de lockas till Sverige med löfte om jobb.

Men när det gäller att utkräva ansvar för det som inträffar vänder sig SvT-reportern varken mot arbetsgivare, lagstiftare eller regering.

I stället är det facket som hängs ut.

Facket har nämligen inte företrätt chauffören i hans kamp för att få ut lön. Facket har inte vetat om chaufförens vistelse i Sverige, och chauffören har heller inte varit medlem i facket.

Nu kan man visserligen fråga sig hur långt fackets ansvar ska sträcka sig för att i solidaritet med enskilda människor och deras öden ta kampen mot samvetslösa arbetsgivare.

Arbetare som lockas hit vet ju ofta inte om hur de svenska facken fungerar.

Men borde det inte finnas någon annan instans som SvT:s reporter i första hand skulle kunna ställa till svars när en chaufför blir lurad av sin arbetsgivare?

Arbetsgivaren till exempel.

I ett blott någon sekund långt inslag frågar reportern arbetsgivaren om lönen.

Jo han har betalat lönen, säger han.

Och med det låter sig reportern nöjas och återgår till att skälla på facket.

Arbetsgivaren behöver inte ens figurera med namn eller bild.

Det gör dock den person som utses till huvudskurk i inslaget, Transports ordförande Lars Lindgren.

Om nu SvT inte har kraft eller vilja nog att ställa arbetsgivaren till svars borde de i vilket fall ställa sig den övergripande frågan om varför det gått så lätt att lura en chaufför på sin lön i Sverige i dag.

Om chauffören har avtal på en lön men inte fått den är det ju ett brott som har begåtts.

Är det då facket som är den rättsvårdande myndighet i Sverige? Nej, de flesta vet nog att det är svensk polis och åklagare.

Men något samtal med polis eller åklagare blir det inte.

Eller är det kanske så att chauffören inte har något bindande avtal. Då kan det vara så att den uteblivna högre lönen beror på att chauffören på pappret körde för ett utländskt åkeri där speditörer genom EU:s cabotageregler pressat ned både priser och löner till extremt låga nivåer, ett system som europaparlamentariker Marita Ulvskog (S) länge försökt ändra på?

Eller är det möjligen så att chauffören har skrivit på ett ”jobberbjudande” som han trott vara en juridiskt bindande handling men som alliansregeringen med Miljöpartiets stöd förvandlat till ett fullt lagligt blufferbjudande?

Någon bakgrund får vi inte till det inträffade, men sannolikheten är stor att chauffören lockats hit med hjälp av detta förnedrande, skamliga och meningslösa ”jobberbjudanden”.

Frågas någon från alliansen? Eller Miljöpartiet?

Nej, i SvT-reporterns värld är allt fackets fel.

Den samvetslösa jobbtrafficking som ökat lavinartat till följd av alliansens och Miljöpartiets överenskommelse är lagar vi aldrig trodde skulle förekomma i ett land som anser sig vara humant.

Det är lagar som fått kamerunska skogsarbetare, thailändska bärplockare, polska byggnadsarbetare och bulgariska chaufförer att hamna i just den katastrofala sits som SvT skildrar.

LO och facken varnade redan innan lagändringen för dessa följder av överenskommelsen.

Ändå utropar nu SvT facken som skyldiga till de mänskliga tragedier som blev följden.

Många nyhetsinslag i SvT är utmärkta och det är inte alltid lätt att med kort varsel gräva tillräckligt djupt i orsak och verkan.

Men i det inslag som visades igår om den lurade chauffören från Bulgarien saknades alltför många bitar för att det ska få någon högre kvalitetsstämpel.