2 300 kronor mindre att leva på varje månad. Det är de senaste fem årens utveckling för de arbetslösa i jobb- och utvecklingsgarantins fas 1 och 2.

2008 fick de i genomsnitt drygt 11 000 kronor i månaden. Förra året fick de knappt
8 700 kronor. Ersättningen har sänkts med 2 300 kronor eller 20 procent på fem år.

Det visar Arbetsförmedlingens årliga rapport om de arbetsmarknadspolitiska programmen.

Det här har skett i det tysta, i mycket som en automatisk följd av den försämrade a-kassan.

Fram till 2007 fick drygt 70 procent av de arbetslösa ersättning från a-kassan. 2012 fick 35 procent ersättning från a-kassan.

De som har haft a-kassa får högre ersättning i form av aktivitetsstöd även efter att de har blivit utförsäkrade. De som inte hade a-kassa får lägre ersättning. När de blir fler betyder det att fler får mindre att leva på. Då sjunker den genomsnittliga ersättningen.

Det här gäller knappt 65 000 människor som är inskrivna i jobb- och utvecklingsgarantins fas 1 och 2. Arbetsförmedlingen räknar med att antalet ökar med ytterligare 3 000 i år.

Men fas 3 ökar mest. Arbetsförmedlingen räknar med 35 000 inskrivna i genomsnitt i år. Ökningen fortsätter i tre år till. Vid årsskiftet 2016/2017 beräknas 47 000 människor vara inskrivna i fas 3.

Än så länge får de högre ersättning – i genomsnitt 11 600 kronor i månaden. Det beror inte på generösare regler. Förklaringen måste i stället vara att de blev arbetslösa redan på den tiden när över 70 procent fick a-kassa.

De som inte hade a-kassa får ingen ersättning alls när de börjar i fas 3. De kan få socialbidrag, men då måste de först göra slut på alla tillgångar. I mars var det 3 140 fas 3-deltagare som inte fick ersättning. Antalet har fördubblats på två år.

Det framgår av en annan rapport från Arbetsförmedlingen till regeringen.

Arbetsförmedlingen försöker inte analysera exakt varför ersättningen till de arbetslösa sjunker år efter år. Det är uppdragsgivaren, regeringen, inte intresserad av. Däremot ägnar Arbetsförmedlingen en hel del utrymme åt att berätta om kontrollen av dem som har a-kassa.

Det är något som regeringen prioriterar. Bidragsfusk ska bekämpas – så länge det rör sig om a-kassa, sjukpeng och andra ersättning till privatpersoner.

Bidrag till företag nämns knappt. Ändå är arbetsmarknadsdepartementets bidrag till företag nästan lika stora som ersättningarna till arbetslösa.

Statliga bidrag till löner kostar mer än a-kassan. I fjol betalade staten ut 19,3 miljarder i bidrag till arbetsgivare som anställer arbetslösa. Sedan tillkommer 1,5 miljarder till fas 3-anordnare och 1,2 miljarder till jobbcoacher och andra så kallade kompletterande aktörer. A-kassan kostade 13,4 miljarder.

Det har inte varit någon brist på larmrapporter om tvivelaktiga jobbcoacher, fas 3-direktörer som plockar hem miljoner och fusk med olika lönebidrag, som bidrar till osund konkurrens inom hotell- och restaurang, städning och taxi – för att nu räkna upp några exempel.

”Extremt provocerande”, sa Bettina Kashefi, statssekreterare på arbetsmarknadsdepartementet, om Jobbfabrikens miljonvinster för ett år sedan – och sedan hände ingenting.

Inte förrän i mars i år. Då tillsatte arbetsmarknadsminister Hillevi Engström alliansregeringens första utredning om bidragsfusk bland arbetsgivare. Den ska bli klar den 31 mars 2014.

De ersättningslösa i fas 3 får vänta ännu längre. Nymodigheten åtgärd utan ersättning har blivit ett fall för den parlamentariska socialförsäkringsutredningen. Och den ska inte vara klar förrän i januari 2015.

Regeringen har inte bråttom. Förklaringen till det sävliga tempot står möjligen att finna i en annan av Arbetsförmedlingens rapporter – den årliga arbetsmarknadsrapporten, som också släpptes i dag, den 3 maj.

Där står det att ”enligt ekonomisk teori är arbetslöshetsförsäkringens utformning en viktig faktor” när det gäller hur ivrigt de arbetslösa söker jobb. Så när regeringen sänkte a-kassan 2007 kan  det ”enligt teorin både ha ökat sökaktiviteten och minskat kraven på de jobb som de arbetssökande är beredda att ta”.