GRUVLIGT UPPSVING DEL 6. – Det är haussat nu, säger Leif Fjägerås, lärare för gruvprogrammet på gymnasiet i Hedemora. I kommunen finns fyra olika utbildningar till gruvarbetare – det är där jobben finns. Men vilka är det som söker sig till en framtid under jord? Arbetet har träffat gruvelever och ser ett tydligt mönster: släktband.

Foto: Ulf Palm

Foto: Ulf Palm

Niklas Karlsson, åk 2, Martin Koch-gymnasiet:

Varför går du gruvprogrammet?

– Det finns mycket jobb i framtiden och det är bra betalt. Och så har jag en bror som jobbar i Garpenberg, ovan jord.

Vad säger han?

– Han tycker inte att jag ska jobba under jord, om något skulle hända.

Men du utbildar dig för underjords­arbete?

– Ja. Det verkar väl okej.

Du bor i Horndal och har kommit in på riksintaget, liksom fem andra elever. Ni får praktikplatser i Bolidens Garpenbergsgruva, de lockar med stor chans till jobb.

– Ja, om man gör bra ifrån sig så. Så det är planen.

 

Foto: Ulf Palm

Foto: Ulf Palm

John Linder, åk 2, Martin Koch-­gymnasiet i Hedemora.

Varför valde du gruvinriktning på gymnasiet?

– Jag gick ett år på samhällsprogrammet, men jag gillade inte teoretiska ämnen. När jag såg att de skulle börja en gruvutbildning sökte jag, jag tycker om att vara under jord.

Hur kommer det sig?

– Jag följde med morsan när jag var 16 år och trivdes verkligen. Hon jobbar med flödesstyrd produktion i gruvan, ovan jord, men de ska flytta ner.

Vad var det du gillade?

– Miljön, stämningen – det är en väldigt speciell miljö. Mörkt och skumt, jag tyckte om det. Det är avslappnat, alla skämtar.  Det kan vara stressigt också om något går fel.

Tänker du på att saker kan gå fel?

– Visst, saker kan hända, men det kan det i vilket yrke som helst. Och man får tänka på fördelarna också.

Vilka är de?

– Att det är bra betalt och att jag gillar att vara under jord.

Var det avgörande för yrkesvalet?

– Det och att nästan hela släkten jobbar i gruvan: morsan, farsan, en farbror.

 

Foto: Ulf Palm

Foto: Ulf Palm

Erik Matsegård, åk 2, Martin Koch-gymnasiet:

Varför lockar gruvjobb?

– Det är bra betalt och verkar roligt och intressant.

Hur blir det att jobba under jord?

– Det verkar inte vara något speciellt. Det känns som att stå här.

Men här skiner ju den första vårsolen?

– Men i gruvan är det varmt på vintern. Och man slipper regnet.

Hur har gruvprogrammet funkat hittills?

– Sådär, vi har inte hållit på med något som har direkt med gruvan att göra, det hade jag velat. Tredje året är praktik i gruva.

Tänkte du på arbetsmarknaden inför valet?

– Nej, men jag hade ju hört att det ser ljust ut.

I en lägenhet i Hedemora sitter fyra elever från yrkeshögskolans bergarbetarutbildning och finlirar med slutuppgiften: ett flödesschema för gruvprocessen, inför avslutande praktikperiod. Kursen ger 200 YH-poäng.

Foto: Ulf Palm

Foto: Ulf Palm

Oscar Hoffman, yrkeshögskolan:

Varför valde du den här utbildningen?

– För att få ett välbetalt jobb och något som verkar spännande. Jag är utbildad elektriker, men har inte jobbat med det. När jag gick ut 2008 fanns inga jobb. Jag har jobbat på vårt familjeföretag, det var inget speciellt jobb, jag körde maskin och jag ville testa något nytt. Då kändes det här som det självklara valet, när utbildningen är så nära.

– Jag gör praktik i Zinkgruvan nära Askersund.

Vad säger föräldrarna?

– Min pappa är överlycklig. Men han har jobbat i gruvor. På 1990-talet jobbade han i gruva på Grönland. Han har försökt pusha mig.

Under uppväxten?

– Han har inte tjatat, men tipsat. Han vet att det finns pengar att göra.

 

Foto: Ulf Palm

Foto: Ulf Palm

Jonna Ruth, yrkeshögskolan:

– Jag har jobb på Boliden redan, på borrkärnsarkivet, men jag ville testa något nytt. Jag vill ner under jord också, utvecklas som person.

Hur var det i gruvan första gången?

– Jag tyckte det var jättehäftigt. Allt var så stort, stora maskiner, bra vägar. Jag gillade allt. Arbetet är varierat och kroppsligt och tiden går fort.

Hur ser du på framtiden?

– Det startas nya gruvor hela tiden och det finns gruvor över hela världen. Först vill jag jobba i Sverige, man är ju nybörjare. Men får jag möjlighet kanske jag sticker iväg ut.

Vad ville du bli när du var yngre?

– Ingen aning. Men min pappa jobbar i gruvan och han trivs. Men jag hade väl aldrig trott att jag skulle hamna på den här utbildningen.

 

Foto: Ulf Palm

Foto: Ulf Palm

Amanda Hoffman, yrkeshögskolan:

Varför valde du den här utbildningen?

– Jag vet inte själv. Jag hade varit under jord och tyckte att det verkade spännande. Pappa har jobbat där, det var länge sedan, han gjorde illa knäna och sedan fick han jobb ovan jord som it-tekniker. Min bror jobbar också ovan jord i gruvan. Så jag kände till branschen. Det är kroppsligt arbete, men med maskiner, så det är bra att också tjejer söker sig dit.

Är släktingar ett måste för att få upp ögonen för branschen?

– Nej, nu är det ju så populärt, alla vet vad det handlar om och bolagen går ut med reklam.

Vad tyckte pappa om ditt val?

– Jag tror han var lite skeptisk innan, tänkte på säkerhetsrisker. Men det var så länge sedan han själv jobbade där, på 80-talet, det var så annorlunda då.

Känns det säkert nu?

– Jag tänker att det inte är farligt, jag är inte rädd. Det känns typ som vanligt, fast inga fönster.

 

Foto: Ulf Palm

Foto: Ulf Palm

Simon Eriksson, yrkeshögskolan:

Varför valde du den här utbildningen?

– Jag jobbar i Garpenberg som gruvbyggare, men ville bli mer attraktiv på arbetsmarknaden.

Vad kan du göra sedan?

– Borra, spränga, vara i verket, göra allt. Du kan bli självlärd men det är bra att ha papper.

Vad vill du helst?

– Långhålsborra. Du sitter i maskinen och sköter allt, borrar långa hål, det tar tid, men du behöver kolla att allt går rätt till.

Tålamodsprövande?

– Ja, du lär kunna stressa ner.

Varför sökte du till gruvan från början?

– Så länge jag kan minnas har jag sommarjobbat där, ovan jord. Brorsan jobbade under jord. Farsan jobbade också i gruvan förut.

Vad sa han?

– Bra pröjs, och det är det ju, jäkligt bra pröjs om man jämför med jobb i kommunen till exempel. Och så är det bra arbetstider. 6–15 fyra vardagar i veckan, utlagt så att varannan helg blir ledig som vanligt, varannan blir fyra dagars långhelg.

Hur ser dina framtidsplaner ut?

– Först vill jag bli bättre och bättre. Om flera år vill jag åka utomlands, se något nytt. Chile kanske. Äventyret, att testa på det skulle vara guld värt.

»Jobbet passar kanske inte alla«

Foto: Ulf Palm

Foto: Ulf Palm

Tony Ågren har fått en bergarbetarutbildning via Arbetsförmedlingen och går sina sista dagar. När Arbetet träffar honom har han fått löfte om sommarjobb.

– Jag skulle skriva anställningspapper i dag, men hon jag skulle träffa var bortrest. Vad jag förstår har jag först fått sommarjobb. De ska höra av sig i morgon.

– Vi hade tre testveckor i början, då var det några som droppade av. Jobbet kanske inte passar alla. För mig har det varit fantastiskt bra och jättekul. Min systers man har jobbat i gruva i 26 år och min lillebror i 5 år. Jag har hört mycket om jobbet. Det är ett grövre arbete men jag gillar det.

Vad har du gjort tidigare?

– Jag har byggt bussar. Sedan har jag varit arbetslös ett tag och sökt enormt mycket jobb, vaktmästare till exempel. Men jag har bara läst in tvåårigt gym­nasium på komvux, kärnämnena. Nu verkar det behövas treårigt för allt. Jag ångrar enormt att jag inte läste vidare som ung. Jag började jobba efter nian, då kunde man vara med och måla, ­snickra, det gick att hanka sig fram. Och så blir man van vid att ha pengar, dumt nog.

– Men nu har jag fått en utbildning som de säger är riktigt bra, det känns otroligt skönt. På torsdag tar jag studenten, så här på äldre dar.

Ville du jobba just i Garpenberg?

– Jag vill hem på kvällen. Att slippa ligga borta, det är fantastiskt bra. Jag bor utanför Hedemora och har jag tur nu så går det vägen.

»Ladda, spränga, skrota lockar mest«

Foto: Ulf Palm

Foto: Ulf Palm

Isak Eliasson, åk 2, Martin Koch-gymnasiet:

Varför valde du gruvprogrammet?

– Jag ville inte gå något teoretiskt. Fast kanske vidareutbildar jag mig till bergsingenjör. Jag har sommar­job­bat i gruvan, har alltid varit in­tres­serad. Mammas morbror är nå­got slags chef på Boliden, morfar har jobbat där, pappa har jobbat extra.

Vad säger de om ditt val?

– De tycker det är spännande och kul om jag går vidare.

Vad hade du gjort om det inte funnits ett gruvprogram?  

– Satsat på husbygge kanske.

Vad tänker du om branschens framtid?

– Det ser ljust ut. Utvecklingen går framåt, det är spännande. Förr var det kanske inte så säkert och inte så hälsosamt, men nu kan man spruta betong för att stärka upp, det finns god ventilation.

Vad tyckte du om gruvmiljön första gången du var under jord?

– Det var fruktansvärt kvavt, lite läskigt och första tanken var hur någon kunde jobba där. Men det var också väldigt spännande. Och jag tror jag kommer att stormtrivas. Alla jobb är kanske inte lika intressanta, att sitta i en borrare en massa timmar.

Vad lockar mer?

– Att ladda, spränga, skrota.