I morse började stora lyftkranar rensa upp i rasmassorna efter det kollapsade huset utanför Dhaka i Bangladesh. Hoppet är ute att hitta överlevande.

– Räddningsarbetarna har avbrutit det manuella sökandet efter överlevande, sa en talesperson för militären.

Det är inte känt hur många kroppar som finns begravda i rasmassorna, men den officiella dödssiffran steg under måndagen till 381.

Över 3 100 textilarbetare fanns i byggnaden när den rasade i onsdags. De hade tvingats till jobbet av sina arbetsgivare, trots kännedom om att huset var fallfärdigt.

Under söndagskvällen utbröt en brand på olycksplatsen, vilket tvingade räddningsmanskapet att avbryta försöken att få ut en kvinna som hittats levande.

I går greps också ägaren till byggnaden när han försökte fly till Indien. En fabriksägare inställde sig själv hos polisen. Tidigare har två fabrikschefer och två ingenjörer gripits.

En rad stora klädkedjor – däribland Hennes & Mauritz – ska i dag ha möte med representanter för textilindustrin i Bangladesh.

– Vi vill försäkra dem att vi vidtar åtgärder för att förhindra att liknande tragedier, säger Shahidullah Azim, vice ordförande i den bangladeshiska branschorganisationen för textilexportörer (BGMEA), som representerar över 4 500 textilfabriker i landet, till AFP.

H & M är världens näst största klädföretag, och den största uppköparen av kläder producerade i Bangladesh, rapporterar Bloomberg.

Den svenska klädjätten hade ingen produktion i de fem fabriker som fanns i den raserade byggnaden.

Säkerhetsinspektionerna på fabrikerna i Bangladesh är notoriskt dåliga, enligt Human Rights Watch.

Det departement som har ansvar för att övervaka arbetsgivares efterlevnad av arbetsrätten är kroniskt underbemannad och hade i juni 2012 endast 18 inspektörer för att övervaka de uppskattningsvis 100 000 fabriker som finns i och runt Dhaka.

De 4 500 fabriker i Bangladesh som är verksamma inom textilindustrin har 3,5 till 4 miljoner anställda.

Sabir Mustafa, chef för BBC:s bangladeshiska gren, beskriver i en intervju textilindustrin som en helig ko.

– Det finns regler för allt i Bangladesh – bygg- och brandsäkerhet. Men implementeringen är mycket dålig i bästa fall – i textilindustrins fall är den i princip icke-existerande.

– Regeringen är nästan rädd att sätta säkerhetsregler i verket när det kommer till textilindustrin.

Textilindustrin står för 80 procent av Bangladeshs exportinkomster, och Mustafa beskriver industrin som både en välsignelse och förbannelse. Miljontals kvinnor har sedan 1980-talet fått en inkomst och därmed en större frihet och bättre ställning i samhället. Men samtidigt utnyttjas de av fabriksägarna.

Efter Rana Plazas kollaps har sju personer gripits: fastighetsägaren, fyra fabriksägare och två ingenjörer. Polisen söker fortfarande efter en femte fabrikschef, enligt uppgift en spansk medborgare, rapporterar Reuters.

Flera dödliga fabriksolyckor har ägt rum i Bangladesh de senaste åren. Så sent som i november dog minst 111 arbetare i en fabriksbrand.

Human Rights Watch skriver att organisationen inte har kännedom om ett enda fall hittills där en fabriksägare ställts inför rätta efter dödsolyckorna. Human Rights Watch skriver även, med hänvisning till uppgifter från det bangladeshiska textilarbetarfacket, att mer än tio procent av parlamentsledamöterna i Bangladesh har intressen i textilindustrin.

Den fackliga anslutningen bland arbetarna är samtidigt låg. Enligt den internationella facksammanslutningen Industri All är mindre än en procent av textilarbetarna fackligt anslutna.

Facken i Bangladesh verkar ”i en rakt igenom fientlig miljö”, enligt Human Rights Watch (HRW). Fackliga källor uppger för organisationen att ingen av arbetsstyrkorna i Rana Plazas fem fabriker var fackligt ansluten.

– Hade fabrikernas arbetare varit fackligt anslutna, hade arbetarna kunnat vägra att gå in i byggnaden den dagen den kollapsade, sade HRW:s Asienchef Brad Adams i ett uttalande efter olyckan.

– Den här tragedin visar att rätten att organisera sig fackligt i Bangladesh inte bara är en fråga om rättvisa löner, utan om att rädda liv.

Carin Leffler på organisationen Clean Clothes Campaign ser den låga graden av facklig anslutning som en av de avgörande orsakerna till den bristande säkerheten inom textilindustrin.

– Man är helt beroende av den lilla intäkten man kan få, och då är det svårt att säga ifrån vad gäller förhållanden som gör arbetsplatsen farlig.

Många västerländska företag driver egna projekt för att förbättra säkerheten vid sina fabriker, som egna inspektioner och kurser i brandsäkerhet för de anställda.

– Men de gör inget åt de strukturella problemen med att det inte finns fackföreningar, säger Carin Leffler.