Så har då nya förslag lyfts fram angå­ende en revidering av pensionssystemet.

Grundproblemet är oomtvistat: den demografiska utvecklingen kommer att innebära att allt färre i arbetsför ålder ska försörja allt större grupper ej förvärvsarbetande, inklusive pensionärer. Medellivslängden har ökat. Allt fler lever längre, är aktiva och hyggligt friska långt upp i åldrarna. Så långt är väl debatten något så när nyanserad.

Problemet ska nu mötas med enklaste lösning: höjd pensionsålder för alla, möjligtvis undantaget politiker och fallskärmsförsedda direktörer.
Faktisk pensionsålder ska successivt höjas, uttag ur avtalspensioner med flera fördröjas samt rätten att frivilligt fortsätta arbeta till minst 69 års ålder stimuleras, allt detta på en arbetsmarknad där 35-åringar generellt ses som för gamla vid nyrekryteringar, där anpassade arbetsuppgifter, möjlighet till nedtrappning och deltidsarbete till stor del är en papperstiger. Principen är i dag snarast: Jobba tills du stupar! Och stupa helst före pensioneringen!

Ett pensionssystem måste enligt min uppfattning uppfylla några grundläggande kriterier: stabilt, överblickbart, begripligt, rättvist, accepterat, flexibelt.

Dagens pensionssystem uppfyller inte något av dessa kriterier och har dessvärre ett inbyggt fundamentalt problem: Systemet tar ingen hänsyn till livsarbetstid! Låt mig ge några exempel. En industriarbetare eller ett vårdbiträde som kommer ut på arbetsmarknaden vid 18 års ålder förväntas ha en faktisk livsarbetstid på cirka 50 år för att komma upp i en förväntad rimlig pensionsnivå. En akademiker, som kommer ut i arbetslivet i 30-årsåldern, förväntas bidra med mindre än 40 års livsarbetstid för att uppnå motsvarande jämförbara pensionsnivå.

Ett pensionssystem som inte tar hänsyn till detta och kombinerar en livsarbetstid på exempelvis 37, 40 eller 43 års förvärvsarbete med flexibla, riktmärkta åldersgränser som kvalificering kommer aldrig att bli rättvist eller acceptabelt för de stora breda LO-grupperna, inklusive IF Metalls medlemmar.

Kanske måste vi gå ifrån åldersfixeringen kring när en person har uppnått en viss ålder och i stället fokusera på: När bör min livsarbetsinsats ge mig rätten till en välförtjänt och hygglig pension?

Joakim Göransson
IF Metall