ANALYS. Förr var konflikterna på arbetsmarknaden i allt väsentligt lönestrider. Annars bottnade de i djup oenighet kring arbetstider, dess förläggning och ibland krav på förkortning.

I dag är det i stället så kallade mjuka frågor som blivit de allra hårdaste – och som förklarar det stora flertalet av de varslade konflikterna under senare år. Undantaget är Kommunals strejk som är varslad till nästa vecka.

En snabbtitt i backspegeln och rubriker som pressade byggtider, ordning och reda på byggen dyker upp tillsammans med krav på reglering av inhyrning från bemanningsföretag.

I veckan var är det dags igen. Transports rekordkorta strejk vid dryga 20-talet godsterminaler handlade om, hur och under vilka villkor som bemanningsföretag får och ska kunna användas.

Parterna, Biltrafikens arbetsgivare och Transport, har haft helt olika uppfattning om hur bemanningsföretag används och vilka regleringar som krävts. Medan Transport vill begränsa möjligheterna avvisar arbetsgivarna alla försök att inskränka företagens möjligheter. Och trots lång och intensiv nattmangling slutade ansträngningarna i att strejken var ett faktum.

Men i ett sista försök att nå en uppgörelse blev fack och arbetsgivare överens och strejken hann därför inte mer än börja innan den blåstes av.

Att det är strider om makt och inflytande som leder till konflikter på arbetsmarknaden är en direkt spegling av hur dagens lönenormering fungerar. Trots intensiv debatt – och ibland högljudd kritik av den konkurrensutsatta sektorns normerande roll – så är lönestrider ovanliga.

Så var det också i det här fallet. Transport underströk att löneökningarna inte var orsak till strejken. De föreslagna på 1 827 kronorna i ett avtal över 37 månader låg i linje med vad övriga förbund förhandlat sig till på 36 månader.

Att användningen av bemanningsföretag än en gång spökat i avtalsförhandlingarna är en tydlig illustration till hur besvärlig frågan om inhyrning är.

För några år sedan försökte parterna på en lång rad avtalsområden att reglera bemanningsfrågan, men framgången blev blandad. Lösningarna varierade från område till område och ingen var riktigt nöjd. Något samordnat försök att hitta en gemensam lösning fanns inte.

Frågan om begränsningar eller regleringar av företagens möjligheter att hyra in arbetskraft har därför varit uppe vid varje avtalsrörelse som genomförts sedan dess.

Men det är först i år som frågan på nytt hamnat på högkant. Enligt Transports verklighetsbeskrivning är utveckling i branschen sådan att regleringar är nödvändiga. Motparten har, föga överraskande, den motsatta uppfattningen och beskriver varje reglering som en inskränkning av företagens verksamhet.

Trots de till synes låsta positionerna krävdes det bara en knapp timmes strejk för att dödläget skulle brytas och parterna hitta en fungerande lösning. Partssystemet levererar. Det är en styrka för både fack och arbetsgivare.

Tommy Öberg