Man ska inte krångla till det, resonerar Anna Palmér när hon knyter kontakter på Göteborgs­kalaset. Låt det räcka med att folk vet att ”facket är något bra”. 

Foto: Björn Larsson Rosvall

Facket måste fråga sig vad medlemmarna behöver, vad medlemmarna frågar efter just nu, argumenterar debattörerna. Här är det Anna Palmér, LO, som möter människor på Göteborgskalaset i somras.

 

Hur vill medlemmarna ha sitt fack, hur ser medlemmar på fackets arbete?

Vi gjorde djupintervjuer med fackmedlemmar, passiva och aktiva, i samband med ett uppdrag för en sektion i ett LO-förbund. Några iakttagelser kan vara giltiga att diskutera för fler.

Intervjuerna visade att fackliga medlemmar vill ha möjlighet till personlig kontakt, på något enkelt sätt, till exempel ”live” eller telefon, mejl, och så vidare. Viktigt för medlemmarna var att veta vem man kan vända sig till, en tydlig kontakt med facket.

Men vi fann brister lokalt. Medlemmar visste inte vem som var lokal facklig kontaktperson. De blev inte uppsökta av kontaktpersonen. Så medlemsönskemålet om personlig kontakt blev inte uppfyllt.

Så vände vi på steken och frågade några lokala kontaktpersoner hur de tyckte kontaktarbetet funkade.

Svaret var att de lokala fackliga kontaktpersonerna var osäkra på sitt uppdrag. Det fanns kontaktpersoner som menade att det var svårt att hantera uppdraget, att veta hur de skulle besvara eller åtgärda frågor, att veta hur de skulle hjälpa medlemmar. Vår slutsats var att de hade svag support och inte fick rätt stöd för uppdraget utifrån medlemsönskemål. De lokala fackliga kontaktpersonerna skulle behöva bättre stöd.

Men även om det lokala kontaktarbetet haltade var det inte hopplöst: en del lokalmedlemmar hade ändå hyfsad koll på hur de kunde kontakta facket via andra förtroendevalda, till exempel på regionnivå och centralt.

Det finns både ljusglimtar och problem med detta. Det glädjande är att medlemmar tog för sig och kontaktade ledningen direkt. De stridslystna och engagerade visste hur de skulle göra. Men samma frimodighet gäller inte för de mer tysta medlemmarna – som är många, kanske rentav flest. Facket tappar medlemskontakt för att tröskeln för att kontakta facket är hög. Och facket vet inte behoven hos dem som missas.

Intervjuerna visade också att de frågor facket informerade om, och tillfället då medlemmarna informerades av sitt fack, styrdes utifrån organisationens behov. Utgångspunkten var inte vad medlemmarna behövde veta och ansåg viktigt utan vad organisationens ledning tyckte var viktigt.

Det här fick konsekvenser. Till exempel visade det sig att medlemmarna antog att fack och arbetsgivare var överens när facket inte informerade om sina ståndpunkter. Ibland förekom medlemsbesvikelse över att facket inte agerade, för att medlemmarna inte visste vad facket gjorde. Det hade kunnat lösas med kommunikation och verksamhet som tydligt fokuserat på medlemmarnas behov och önskemål.
En stor andel medlemmar hamnar utanför. Det lokala arbetet försvagas.

Glappet mellan medlemmarna och den fackliga ledningen beror alltså till en del på organisation, det vill säga att lokala kontaktpersoner inte fungerar som tänkt. Andra skäl till glappet är att facket inte informerar medlemmarna i rätt frågor och rätt tid, med följden att medlemmarna själva gör antaganden och drar slutsatser. Glappet orsakas också av – vilket kanske är allvarligare – att en del av de frågor som är viktiga för medlemmar lokalt inte uppmärksammades.

Självklart fanns det i ledningen medvetenhet om att saker behöver ändras. Nya vägar söks, till exempel värvning, unga, sociala media. Bra, men åtgärderna behöver sättas in i sammanhang och struktur, med fokus på vad som är viktigt för medlemmarna i form av kontakt och stöd.

Många förtroendevalda önskar mer av facklig identitet, gemenskap och ideologi. En intressant iakttagelse var att medlemmar som lyfte personliga frågor och problem till facket ofta fick sina frågor hanterade individualistiskt. Även om frågorna skulle kunna beröra andra medlemmar kollektivt, till exempel organisation, chefer, tolkning av avtal etc, behandlades frågorna ofta som individuella fall. Det kan finnas många orsaker, men här missades möjligheten att lyfta fram en gemensam identitet och möjligen ideologi.

Summa summarum är mycket av den fackliga verksamheten styrd utifrån ledningens bild av vad som borde göras. Förändring av detta kräver flera olika åtgärder och val, för att kunna bryta trenden av sjunkande engagemang bland medlemmarna. Det går att göra, bland annat genom bättre medlemsfokus.

• Verksamhet och kommunikation behöver till innehåll, sätt och tid styras utifrån medlemmarnas behov och intressen. Den lokala aktiviteten är viktig för medlemmarna.

• Lokala förtroendevalda behöver bättre organisatoriskt stöd för att klara sitt uppdrag.

Ingemar Olsson
Karin Movin
Kommunikationskonsulter, Medlemsfokus