Foto: Anders Wiklund

Finansminister Anders Borg sparar – inte för att få resurser mot arbetslösheten utan för att sänka skatten.

 

Arbetets ledarsida har tidigare fört fram misstanken om att Anders Borg tjuvhåller på satsningar för att få ned arbets­lösheten lagom till valet­ 2014.

Men med vårbudgeten framkommer att det nog tyvärr inte blir så.

Numera har vårbudgeten inte längre samma tyngd som tidigare, men alltför tydligt framgår att det som Anders Borg nu helst sparar till inte är att få resurser mot arbetslösheten eller få i gång företagens försäljning eller att öka svensk tillväxt.

Det han sparar till är i stället att sänka skatten ännu en gång.

Fyra jobbskatteavdrag medan arbetslösheten alltmer skjutit i höjden och kvaliteten i sjukvård, skolor och omsorg har rasat, ser ut att följas av ett femte jobbskatteavdrag, alltmedan arbetslösheten ökar och välfärden urholkas än mer.

Beskedet när det gäller arbetslöshet och tillväxt, dessa fundamentala och viktiga, för att inte säga helt omistliga, parametrar för svensk ekonomi och för människors möjlighet till ett bra liv, är enligt Borg att krisen i omvärlden gör prognosen dyster.

Anders Borg skyller alltså på omvärlden när han skriver ned sina prognoser för tillväxt och sysselsättning, men undviker samtidigt att göra något som skulle kunna vända utvecklingen uppåt.

På så sätt hoppas han få råd med ytterligare skattesänkningar.

Riktigt skrämmande blir det när Anders Borg samtidigt håller öppet för att börja låna mer pengar för att klara statens finanser.

Att låna till skattesänkningar är precis så vanskligt för ekonomin som det låter, och det går inte att stoppa undan misstanken om att Borg genom denna konstruktion i brist på idéer om hur han ska få ned arbetslösheten helt enkelt försöker låna pengar för att köpa sig röster från dem som fortfarande har ett jobb och som inte behöver nyttja den alltmer nedmonterade sjukvården och skolan.

Nu är det inte säkert att en sådan plan ens går hem regelmässigt.

Konjunkturinstitutets chef Mats Dillén sade redan när vårbudgeten lämnades i måndags att lån för att klara statsfinanserna kan bryta mot de svenska budgetreglerna, något en svensk finansminister naturligtvis bör hålla sig ifrån.

De satsningar som ändå finns med i vårbudgeten är 23 000 utbildningsplatser. Tyvärr är det inte på långa vägar tillräckligt för att ens nå upp i det antal som fanns innan alliansen påbörjade sina nedskärningar.

Det förslår alltså inte heller långt mot de ytterligare 130 000 fler arbetslösa som regeringen själv räknar med ska komma.

Dessutom lovar regeringen 700 miljoner kronor mer till underhåll av järnvägen.

Detta är dock inga nya pengar utan ska klaras med omprioriteringar.

Dessutom skrivs inte anslagen för banunderhåll upp för 2014, en summa som 2013 var 300 miljoner kronor.

Regeringen ger med den ena handen och drar tillbaka med den andra, alltså.

Regeringen drar också tillbaka sitt halva löfte om att ta bort den statliga extra avgiften till a-kassan. Det betyder­ enligt Hotell- och restaurangfacket att den medlem i förbundet som har en månadsinkomst på 11 000 kronor även fortsättningsvis får betala 390 kronor i månaden till a‑kassan­ medan en akademiker med en månads­lön på 60 000 kronor slipper­ undan med 90 kronor i månaden­.

Regeringens politik har hittills kraftigt ökat klyftorna i samhället. Det är en väg som uppenbarligen ska bestå.

Oron för vad detta kan leda till i ett längre perspektiv är befogad, inte minst ur ett demokratiskt perspektiv, eller som någon uttryckte det i sociala medier: ”Ju större klyftor desto starkare Sverigedemokrater”.

Till den viktiga höstbudgeten bör Anders Borg tänka om och satsa på arbete och tillväxt i stället för att försöka köpa röster med ett lånat jobbskatteavdrag.