Krimi: Denis Lehane

Dennis Lehane är en amerikansk historieberättare. I dubbel betydelse: Han skriver amerikanska kriminalhistorier och skildrar det amerikanska samhällets historia. Som blir ett och samma i hans romaner: Samhället som det var och är (med prefixen klass, ras och kön) speglas genom dess våld och kriminalitet.

Så har Lehane skrivit och gjort ända sen han debuterade som författare med första delen – En drink före kriget / A Drink Before The War (på svenska 2005, utgiven i USA 1994) – i den hårdkokta noir-serien om barndomskamraterna och privatdetektivparet Patrick Kenzie och Angela Gennaro i Boston.

I de sex Kenzie & Gennaro-böckerna liksom i den fristående krimin Rött Regn / Mystic River (2001) utforskar Lehane sin uppväxtmiljö i Boston, främst stadsdelen Dorchester med blandad, fattigare befolkning. Han skriver övervåldsamma romaner där (över)våldet har som syfte att visa hur människor formas av barndomsmiljö och uppväxtvillkor.

Den likaså fristående krimin Patient 67 / Shutter Island (2003) var ett första steg för att fördjupa och bredda den amerikanska samhällsskildringen. Här går Lehane ifrån sina mer personliga erfarenheter för att istället ta ett större litterärt grepp om USA, historiskt och politiskt.

Det är sommaren 1954. Två poliser anländer till Shutter Island (en vindpinad ö utanför Bostons kust). Där finns ett mentalsjukhus från vilket en kvinnlig patient – hur omöjligt det än kan tyckas – har försvunnit både från anstalten (och ön). Hårdkokt noir förenas med skräckstämning á la Stephen King och Edgar Allan Poe. Som i en skräckspegel visar Lehane upp både det kalla krigets och dagens USA.

Ett land i gryningen / The Given Day (2008) har karaktäriserats som en ”Great American Novel” – snarare än deckare. Dennis Lehane skulle alltså med den här romanen ha skrivit sig ut ur deckargenren?

Nej, inte alls. Det stämmer inte. Också Ett land i gryningen är både… och: en stor, historisk och episk amerikansk roman som författats och förpackats i vad jag tror att Lehane menar är den mest amerikanska formen av litteratur – nämligen deckargenren som kokas = skrivs så tuff och hård att den i Sverige brukade kallas ”kioskdeckare”.

Som om Dennis Lehane i själva den litterära formen speglar USA:s våldsamma – ja, kriminella – historia. Och någon redaktör på hans svenska förlag (Albert Bonniers) verkar ha tyckt likadant, för när Live By Night (2012) – Lehanes senaste roman och andra delen i vad som ska bli en trilogi om USA:s historia – kom på svenska så hade boken fått den kioskdeckaraktiga titeln Nattens dåd (2013).

Dennis Lehanes tills vidare tvåbenta historiska trilogi är uppbyggd kring den irländska polisfamiljen Coughlin i Boston. Det gör det möjligt för Lehane att ur ett historiskt samhällsperspektiv skildra det som amerikansk krimi ofta handlar om: den smala gränsen mellan brott och kriminalitet å ena sidan; stiftande och upprätthållande av lag och ordning å den andra.

På vilken sida står polisen, som kollektiv och individ? Vilkas poliskår är polisen? Solidariserar sig polisen uppåt eller nedåt – eller med sig själv?

Ett land i gryningen börjar 1918.

Thomas Coughlin, som nått högt upp i Bostons poliskår och hatar fackföreningar, utser sonen Danny, som också blivit polis och går i pappas karriärspår, till infiltratör i politiska organisationer. Resultatet blir Danny Coughlin istället börjar ta ställning för den fackliga kampen, till exempel mot dåliga löner och för övrigt usla arbetsförhållanden inom polisen.

Politikerna utnyttjar poliskåren för att stoppa organisering och jaga oliktänkande, de går utanför lagar såväl som konstitutionen. Lehanes historiska porträtt av Boston får allt fler likheter med USA:s jakt på potentiella terrorister – med åsidosättande av yttrandefrihet och mänskliga rättigheter – efter den 11 september 2001.

Ett land i gryningen kulminerar 1919 med den stora polisstrejk, ledd av Danny Coughlin, som bryter ut i Boston då polischefen vägrar att låta poliserna organisera sig fackligt, nationellt eller ens lokalt.

Trilogins andra del, Nattens dåd, inleds i Boston (men ska fortsätta i Florida och på Kuba). Året har blivit 1926. Huvudpersonen – Joe Coughlin, yngre bror till Danny – valde motsatsen: att bli gangster. Om hans – det poängteras – medvetna val nu var så annorlunda. Följande fråga ställs ofta mellan raderna hos Lehane: Vem är mest kriminell – gangstern eller polisen?

Ett bankrån går snett, tre poliser dödas och Joe Coughlin hamnar i Charlestownfängelset, samma fängelse där anarkisterna Sacco och Vanzetti avrättades. I fängelset görs ett avtal med en maffiaboss, Joe släpps ut i förtid och blir ansvarig för spritsmuggling och hasardspel i staden Ybor utanför Tampa.

Joe Coughlin – hårdkokt och våldsam men ändå mjukare, mer kärleksfull än övriga gangsters – guidar läsaren genom människornas livsvillkor: de fattigas slum och de rikas överflöd. Ur hans gangsterliv växer historien om ett land som grundläggs med kriminalitet och mord. USA:s grundstenar består av lik.

Andra delen slutar 1935. Joe återvänder från Kuba till Ybor i Florida. Han ser äldre ut än han är. Han har dödat många och många omkring honom har dödats. Själv har han överlevt flera mordförsök. Han fick en son och ibland tar Joe med sonen för att fiska.

Var i USA ska den avslutande delen av Dennis Lehanes historiska krimitrilogi utspela sig? Åtminstone tror jag att sonen blir huvudperson…  Att tillägga? Här finns rasism och kärlek också.

Bengt Eriksson