Riksbanken, och dess chef Stefan Ingves, följer inte sina instruktioner att arbeta för 2,0 procents inflation.

Foto: Bertil Enevåg Ericson

Riksbanken, och dess chef Stefan Ingves, följer inte sina instruktioner att arbeta för 2,0 procents inflation.

 

S-kongressens löfte om att Sverige vid en socialdemokratisk valseger ska ha EU:s lägsta arbetslöshet senast år 2020 har skapat rubriker.
Ändå är det ett fullt möjligt löfte.

Men då måste också Riksbanken fungera betydligt bättre än i dag.

Som Arbetets ledarsida tidigare har poängterat så kräver låg arbetslöshet att riksbanksledamöterna sköter sitt jobb i stället för att se sin plats i riksbanksdirektionen som en lekstuga för en högerinfluerad penningpolitik.

Svensk inflation ska ligga på runt 2,0 procent per år. Då måste vi också ha en riksbank som jobbar mot detta mål.

I annat fall kan Socialdemokraternas långtgående löfte bli svårt att genomföra. Detta av följande skäl:

En offensiv politik för låg arbetslöshet kommer att kräva många sam­tidiga insatser som sätter fart på ekonomin.

Här finns det skriande behovet av en bättre skola, någonting som naturligtvis går att skapa på sex år mellan 2014 och 2020.

Det blir samtidigt en möjlighet att slå hål på den nuvarande utbildningsministern Jan Björklunds ansvarslösa påståenden om att skolan är en atlantångare som tar tre mandatperioder, om inte mer, att förändra.

Sanningen är att han själv mycket snabbt efter valsegern 2006 lyckades förvandla svensk skola till ett fulländat katastrofområde.

Men i Socialdemokraternas löfte måste finnas fler faktorer.

En utbyggd arbetsmarknadspolitik där de arbetslösa utbildas till de jobb som faktiskt finns.

Vi kan inte ha kvar meningslös coachning och fas 3-projekt medan arbetsgivare får allt större brist på utbildad arbetskraft.

Bland reformerna finns också den 90-dagarsgaranti som beslutades på kongressen. Ungdomar ska mötas av insatser från första arbetslöshetsdagen och garanteras praktik, reguljärt arbete eller utbildning senast efter 90 dagars arbetslöshet.

Det är en markant skillnad i attityd jämfört med dagens alliansstyrda verklighet, där det inte existerar någon form av garanti och där arbetsförmedlingen ofattbart nog inte får göra en hjälpande insats för ungdomar förrän efter 90 dagars arbetslöshet.

I förlängningen blir det säkert också nödvändigt att se över överskottsmålet och följa alltfler ekonomers råd att de pengar som nu stoppas undan i bankvalv gör mer nytta för tillväxt, sysselsättning och ekonomisk utveckling om de i stället förvaltas i jobb­skapande reformer.

Men en riksbank som inte fungerar kan kraftigt försämra effekten av dessa reformer.

När Riksbanken på sitt penningpolitiska möte i nästa vecka med all sannolikhet återigen spår en kommande hög räntebana och därmed återigen stampar ut eventuella inflationstendenser sker det i ett läge där vi fortfarande lider av sviterna av en ekonomisk nedgång och där svensk inflation under ett kvartal inte ens orkat över nollstrecket.

All inflation är alltså borta.

Sverige har länge legat under inflationsmålet och majoriteten av analytikerna tror inte heller att Riksbanken har för avsikt att nå sitt inflationsmål på de närmaste fem åren.

Om Socialdemokraterna lägger reformer som sätter ännu mer fart på Sveriges ekonomi finns anledning att frukta kraftiga penningpolitiska motåtgärder från en riksbanksdirektion som verkar se som sin uppgift att stampa ut alla inflationstendenser och därmed obstruera mot det uppdrag de har fått från riksdagens demokratiskt tillsatta riksbanksfullmäktige.

Vare sig Riksbankens nuvarande penningpolitik beror på en medveten vägran att utföra ålagda uppgifter eller om majoriteten i Riksbankens direktion inte är kompetent nog för sin uppgift bör ytterligare tidsutdräkt för det misskötta arbetet inte tillåtas.
Penningpolitiken måste fungera om Socialdemokraternas löfte ska förverkligas.

Socialdemokraterna måste alltså redan nu söka en bred politisk enighet i riksbanksfullmäktige för att markera Riksbankens uppgift.