På Arbetets ledarblogg efterlyste jag i går partistyrelsemedlemmen Omar Mustafas egen och nuvarande åsikt om homosexuella relationer.

Detta mot bakgrund av att han 2010 i radions Studio Ett sagt att renläriga muslimer lever i äktenskap byggda mellan man och kvinna.

I dag skriver Omar Mustafa i Aftonbladet:

 

”Jag tror på och försvarar den svenska äktenskapslagstiftningen som bl.a. ger rätt till homosexuella par att ingå äktenskap samtidigt som den ger rätt till religiösa församlingar att själva definiera sina riter och vigseltraditioner, så länge de inte strider mot svensk lag.”

 

Alla människor har rätt att tycka precis vad de vill. Men Omar Mustafa sitter nu i Socialdemokraternas partistyrelse.

Det förpliktigar.

Och tyvärr, hans ord kan inte tolkas som annat än en öppning för diskriminering utifrån sexuell läggning.

Som grundläggande ståndpunkt, så även i frågan om homosexuellas rättigheter, driver han att olika linjer ska kunna leva sida vid sida.

Det är naturligtvis helt okey i varje demokratiskt samhälle i mängder av frågor. Men det är ur ett socialdemokratiskt och medmänskligt perspektiv inte okey när det gäller en linje som bygger på förtryck.

Att delar av den kristna kyrkan fördömer homosexuella eller att delar av islam eller någon annan religion fördömer homosexuella må vara en sak, men en person ur Socialdemokraternas partistyrelse ska överallt och i alla sammanhang företräda partilinjen om alla människors lika värde och inte förfäkta vare sig sportföreningars, teatersällskaps eller församlingars rätt att diskriminera människor utifrån deras sexuella läggning, vilket de facto är vad Omar Mustafa gör.

Hans ord räcker helt enkelt inte för att stå upp för alla människors lika värde.