Foto: Mats Andersson

Att även Moderaterna nu kan tänka sig ett slags medborgarlön är ytterligare ett steg på regeringens väg bort från arbetslinjen.

Det innebär att det naturliga samspelet mellan lön vid arbete och stöd vid arbetslöshet försvinner.

Det är ganska remarkabelt att Moderaterna efter att i årtionden ha talat sig varma mot bidragssamhället nu öppnar för en vag ersättning utan koppling till livssituation.

Det är emot hela samhällsidén med en offentlig välfärd och generella trygghetssystem.

För visst finns det en grundläg­gande idé för hela samhällets fortlevnad bakom den välfärd som Moderaterna tillsammans med övriga allianspartier nu är på väg att montera ned.

• För föräldrar finns det föräldraförsäkring så att familjer tryggt kan skaffa fler barn som – krasst uttryckt – kan fylla på vår framtida arbets­kraft.

• För sjuka finns det en utbyggd sjukpenning som gör att arbetskraften – uttryckt i lika krassa ordalag – kan överleva medan den blir frisk för att därefter åter delta i produktionen.

• För arbetslösa finns på motsvarande sätt en a-kassa så att arbetskraften inte bara överlever fram till nästa jobb utan också ges möjligheter att hamna på rätt jobb där samhället får ut högst vinst av den tidigare arbetslöses produktion.

Visst kan det låta känslokallt att tala i dessa termer av övergång från ett tillstånd utanför arbetsmarknaden till att åter delta optimalt i produktionen, men det är just detta som är de offentliga trygghetssystemens krassa uppgift.

De fungerar som omställningsförsäkringar, från föräldraledig till arbetsför, från sjuk till frisk, från arbetslös till arbetande.

Eller, det är i alla fall så det varit fram till nu.

Med regeringens nedmontering har trygghetssystemens uppgift som omställningsförsäkringar alltmer försvunnit bakom en ridå av skuldbeläggande, det är den enskildes egen skuld att han eller hon är arbetslös eller sjuk, och endast mindre pengar till livs­uppehälle kan enligt borgerlig logik få ut människor i arbete.

Denna logik är extra allvarlig för vår ungdom.

Nyligen visade en LO-rapport att antalet arbetslösa unga som får ersättning från arbetslöshetsförsäkringen har sjunkit med 76 procent i Sverige sedan 2006, trots att arbetslösheten bland unga har ökat markant.

Problemet för ungdomar är nu att de över huvud taget aldrig kommer in i a-kassan.

Denna stängda dörr fungerar som en tydlig markering av att de inte är välkomna på dagens arbetsmarknad.

Är det verkligen det bästa sättet att få ned vår höga ungdomsarbetslöshet? Att ytterligare fjärma unga från arbetsmarknaden, förvägra dem möjligheten att ta ansvar för sin egen ekonomi och hänvisa dem till att leva på föräldrar eller socialbidrag, eller – om Moderaternas nya tanke finner gehör – att ge dem en medborgarlön i stället för omställningsförsäkring knuten till arbetsmarknaden?

TCO föreslog i höstas att tröskeln för att kvalificera sig för a-kassa ska sänkas och att staten ska stå för ett grundbelopp som utgår till varje arbetssökande.

Naturligtvis kan man diskutera vad som är lämpligaste nivån för detta grundbelopp och gärna göra kvalifikationsreglerna enklare för dem som aktivt söker arbete.

Men att i stället införa en medborgarlön blir endast ytterligare ett steg mot att montera ned arbetslinjen och förstöra a-kassans roll som omställningsförsäkring på väg mot ett nytt jobb.

I stället är det hög tid att rädda det som räddas kan av a-kassan, se i backspegeln vad som fungerade och återinföra de vinnande koncepten för en a-kassa knuten till arbetsmarknaden, det vill säga höjd a-kasseersättning, höjda tak i försäkringen, låg och enhetlig a-kasseavgift och återinfört studerandevillkor.