LO-samordningen håller, än så länge. Men det går att skönja en viss sprickbildning i den enade fronten.

Inte ens en påtagligt lättad och glad LO-ordförande förmår dölja den spänning och de olika syner på de inledande avtalen som finns. Tre förbund har valt att inte ställa sig bakom industrins uppgörelser.

Vad de olika bedömningarna innebär för fortsättningen av avtalsrörelsen är oklart. Men utrymmet för avvikelser från de avtalade löne­ökningarna som etablerats är högst begränsat.

Det avgörande testet för kraften i samordningen återstår dock. Det sker när industrins avtal ska exporteras och omvandlas till uppgörelser inom alla andra sektorer.

När industrins fackförbund med IF Metall i spetsen i tisdags signerade uppgörelserna (6,8 procent på tre år, inklusive avsättningar till deltidspension) var det, trots den blygsamma löneökningen, en mycket stark kontrast till förra gången.

Då stod industrins fackförbund utanför de övriga LO-fackens samordning – och splittringen var ett faktum. Nu var det just dessa förbund, IF Metall, Livs och GS, som levererade de inledande löneuppgörelserna. Det är värt att notera.

De uttalade låglöneambitionerna som är kittet i LO-förbundens samordning har nu, via löneökningar i kronor och inte procent, blivit verklighet. Det gäller till exempel för Livs och i tekoindustrin. Där blir löneökningstakten 1 600–1 700 kronor mer i månaden under de kommande tre åren.

Det ökar förutsättningarna för liknande krontalslösningar inom Kommunal och andra serviceförbund. Och stödet för krontalslinjen är fortsatt obrutet. Handels uppgörelse på 1 700 kronor mer i månaden efter tre år har stärkt den ytterligare.

Att ingångslönerna i butiker och lager inte höjdes lika mycket förbilligade avtalet för arbetsgivarna, och det kan bli en återkommande stötesten för övriga förbund inom servicenäringarna.

Exakt vad fackförbunden betalat för att få igenom sin krontalslinje, höjningar av de lägsta lönerna i avtalen och deltidspensionslösningen är än så länge höljt i dunkel. Detsamma gäller försäkringsuppgörelsen mellan LO och Svenskt Näringsliv.

Men när röken skingrats och alla detaljer är kontrollerade kommer säkert en och annan uppgörelse att framstå i ett överraskande ljus. I dag är det mesta presenterat i övergripande, vaga termer. Men var så säker, arbetsgivarna har inte gått lottlösa från de här förhandlingarna.

Delbokslutet för avtalsrörelsen landar ändå i att fackföreningsrörelsen förmått hålla ihop och att flera framsteg noterats. För ett par år sedan var samordningen sönderslagen och splittringen ett faktum. 2013 har inneburit LO-förbundens come back.

Och för en färsk LO-ledning innebär avtalsrörelsens inledande uppgörelser att den kan andas ut. Det allt överskuggande uppdraget från kongressen 2012 (håll ihop förbunden under avtalsrörelsen) är nästan avklarat.