Inflation sätter fart på arbetsmarknaden

Flera ledande ekonomer anser att arbetslösheten skulle minska om inflationen nådde målet på två procent. Andra förespråkar ett ännu högre inflationsmål av samma skäl.

”Det går inte att långsiktigt sänka arbetslösheten genom högre prisstegringar.”

Det har länge varit den gängse sanningen i ekonomkretsar. Den gamla tron att det går att byta till sig lägre arbetslöshet genom att låta inflationen stiga ansågs ha begravts en gång för alla på 1970-talet, då stora delar av västvärlden tampades med långa arbets­löshetsköer och skenande priser samtidigt. I praktisk politik har detta inneburit att centralbanker, både i Sverige och omvärlden, antagit mål om prisökningar på historiskt sett låga nivåer.

Men var slutsatsen om att det inte finns något långsiktigt samband förhastad? Utvecklingen i Sverige de senaste femton åren antyder det. När inflationen varit låg har arbetslösheten varit hög, och vice versa.

Flera ekonomer hävdar nu att sambandet har återvänt. Den mest kända av dem sitter i självaste Riksbanksdirektionen. Vice riksbanks­chef Lars E O Svensson poängterar att inflationsmålet upp­fattats som trovärdigt av arbetsmarknadens parter samtidigt som den faktiska inflationen i genom­snitt understigit målet. I en sådan situation uppstår, enligt honom, ett negativt samband mellan inflation och arbetslöshet, eftersom parternas inflationsförväntningar medför att löneökningarna hamnar för högt. Om bara Riksbanken uppfyllde målet så skulle däremot sambandet försvinna.

Men nationalekonomen Len­nart Erixon går ett steg längre och hävdar att siktet är felinställt. Han stöder sig på forskning som visar att om inflationen rör sig i intervallet mellan noll och fyra procent så råder ett bytesförhållande mellan högre priser och färre arbetslösa.

– Företagen och löntagarna bryr sig inte om inflationen om den är tillräckligt låg. Den blir försumbar. Löntagarna är mer intresserade av sin relativlön än sin reallön i det läget. Om inflationen däremot stiger mer skulle lönerna börja höjas eftersom aktörerna försöker kompensera sig för prisökningarna, säger Lennart Erixon.

Enligt honom kan aningen högre inflation liknas vid olja i det ekonomiska maskineriet.

– Det krävs att vi tillåter högre inflation för att Sverige ska kunna nå full sysselsättning. Dagens stränga inflationsmål är en tvångströja i systemet och utgör ett hinder för en mer expansiv ekonomisk politik, säger Lennart Erixon.

Även nationalekonomen Lars Calmfors anser att inflationsmålet bör höjas.

– När ekonomin drabbas av negativa störningar kan det behövas reallönesänkningar för att upprätt­hålla sysselsättningen. Dessa är svåra att åstadkomma vid mycket låg inflation eftersom det skulle kräva nominella lönesänkningar, säger Lars Calmfors.

Han hävdar att det finns visst forskningsmässigt stöd för ett negativt samband mellan inflation och arbetslöshet vid låga inflations­intervall, men hans främsta argument för ett högre inflationsmål handlar om förbättrad krisberedskap.

– Det skulle innebära större fallhöjd för räntan i djupa nedgångar. Det minskar risken att man vid kraftiga fall som kräver negativa realräntor inte kan uppnå dessa, eftersom det inte går att sänka den nominella styrräntan under noll, säger Lars Calmfors.

Men LO:s chefekonom Ola Pettersson uttrycker skepsis inför tanken på ett högre inflationsmål.

– Vi ska inte ändra på ett mål som vi investerat så mycket i att etablera. I stället ska Riksbanken fokusera på sin huvuduppgift – att uppfylla det nuvarande målet, säger Ola Pettersson.

TCO:s chefekonom Göran Zettergren hävdar att det vore bra att höja inflationsmålet, men tonar ned betydelsen av åtgärden.

– Det är inte så himla ofta cent­ralbanken drabbas av nollrestriktionen, säger han.

Han anser att utvecklingen sedan mitten på 1990-talet beror på en för hög realränta som pressat ned efterfrågan och drivit upp arbetslösheten. Den höga arbetslös­heten har lett till för låga löneökningar, vilket medfört för låg inflation.

Nationalekonomen Martin Flodén ser inga starka skäl att höja inflationsmålet, men betonar att det är viktigt att målet uppfylls.

– Långvarigt hög arbetslöshet och en i genomsnitt låg inflation kan båda vara orsakade av annat. Det finns inget enkelt utbytesförhållande mellan de två, säger Martin Flodén, som framhåller att bilden av ett negativt samband stämmer väl in på Japan, medan Tyskland haft låga prisökningar och få arbetslösa.

– Det antyder att något annat ligger djupare bakom, fortsätter han.