Foto: Pontus Lundahl

Öka de offentliga investeringarna för att skapa jobb, föreslår Vänsterpartiet. Här är det en ny järnvägsbro som läggs på plats över Nyköpingsån. 

 

Sverige sitter fast i massarbetslöshetens skruvstäd. Arbetslösheten ökar klassklyftorna, pressar tillbaks löntagarna som kollektiv och stjäl hopp och framtid från dagens unga. För arbetarrörelsen måste frågan om hur vi ska pressa tillbaks arbetslösheten stå i fokus inför valet 2014. Det är med jobben som valet ska vinnas.

Vänsterpartiet har en helhetspolitik för fler arbetstillfällen. Hela vårt budgetförslag är inriktat på att öka privata och offentliga investeringar. De skulle ge cirka 100 000 fler jobb inom områden som byggande, grön teknik, skola och äldreomsorg. Vi gör också stora satsningar på utbildning, inte minst en bättre yrkesutbildning nära kopplad till arbetsmarknadens behov.

Men om vi ska lyckas återvända till något som liknar full sysselsättning krävs att ännu fler verktyg används. Sysselsättningen måste göras till det övergripande målet för hela den ekonomiska politiken. Det kräver att de ekonomiska ramverk som har styrt den ekonomiska politiken i Sverige sedan 90-talskrisen moderniseras. Vänsterpartiet har tagit fram förslag till nya moderniserade ramverk som sätter jobben främst. I dem ingår:

Penningpolitiken ska även styras av ett sysselsättningsmål, inte bara ett inflationsmål. Riksbanken har valt att föra en direkt åtstramande politik och legat konstant under inflationsmålet sedan 1997. Det har inneburit att cirka 40 000 personer per år varit arbetslösa i onödan, framförallt har den strukturella arbets­lösheten påverkats. Det är tydligt att lagstiftningen behöver ändras så att sysselsättningen blir mer styrande för penningpolitiken. På det sättet kan penningpolitiken bidra till investeringar och tiotusentals fler arbetstillfällen.

En låg statsskuld är avgörande för Sveriges ekonomiska stabilitet och en stor styrka i ekonomiska kristider. Vi vill därför ett ha ett krav om budget i balans över konjunkturcykel. Samtidigt växer statens nettoförmögenhet. I ett sådant läge behöver vi inte föra en direkt åtstramande politik. Genom att ersätta överskottsmålet med ett balans­krav frigör vi omkring 35 miljarder årligen till investeringar för ökad sysselsättning. På så viss angriper vi det som långsiktigt är vår största ekonomiska utmaning, att så många står utan arbete.

• Vänsterpartiet vill också inrätta en statlig investeringsbudget. Liksom kommuner eller företag bör staten kunna lånefinansiera lönsamma investeringar. Statens lånekostnader är rekordlåga samtidigt som det finns mycket stora behov av investeringar i exempelvis järnväg och grön energiteknik. Lönsamma investeringar som höjer produktiviteten och konkurrenskraften är klok jobbskapande politik.

Inför valet 2010 utbröt en öppen konflikt om de ekonomiska ramverken mellan oss vänsterpartister och de andra rödgröna partierna. Konflikten gällde främst systemet med utgiftstak i budgeten.

De treåriga utgiftstaken är inget bra system. Vi skulle hellre se ettåriga utgiftstak i dessa ekonomiskt osäkra tider. Men frågan om utgiftstakens utformning har i praktiken liten betydelse. En regering avgör hur lågt taket läggs, nuvarande regering har till exempel lagt taket så högt att det har saknat betydelse. En upprepning av diskussionen om utgiftstak vore en skendebatt. Det är arbetslösheten och jobben som måste vara i fokus.

Låt oss därför istället diskutera hur vi kan modernisera ramverken vad gäller penningpolitik, balanskrav och investeringar. Bakom dessa förslag finns goda möjligheter till breda allianser. Så kan vi skapa en helhetspolitik som sätter jobben främst.

Jonas Sjöstedt (V),
partiordförande

Ulla Andersson (V),
vice partiordförande