Foto: Bertil Enevåg Ericson

I mitten av februari gjorde en manifestation på Sergels torg i Stockholm löneskillnaden tydlig.

 

Är du kvinna? Jobbar du åtta till fem? Då kanske du skulle fundera på att gå hem klockan 15:52, för därefter jobbar du gratis.

Den provocerande slutsatsen är grunden för den så kallade 15:52-rörelsen. Egentligen är det bara ett enkelt sätt att göra den faktiska löneskillnaden mellan män och kvinnor synlig. Den är 14,1 procent på hela arbetsmarknaden – vilket alltså motsvarar 1 timme och 8 minuter på en åttatimmars arbetsdag.

Det har nu gått ett år sedan kvinnorörelsens organisationer, partipolitiska kvinnoförbund och fackliga organisationer tillsammans startade rörelsen, för att sätta tryck i frågan om ojämställda löner inför valrörelsen nästa år.

Det handlar alltså om skillnaden som har sin bakgrund i att kvinnor ”väljer” att jobba deltid när de får barn, ”väljer” att arbeta i sektorer med låg lön, och ”väljer” att inte utbilda sig till yrken som ger bättre lön. Nu har en bred front av organisationer ställt upp i vad Sveriges kvinnolobby kallar en historisk kraftsamling för jämställda löner.

– Det som är häftigt är att det är en sån bredd av organisationer, som enats om att orsakerna till löneskillnaden är strukturella, och att åtgärderna då också måste vara strukturella, säger Johanna Dahlin som är samordnare för årets 15:52-kampanj.

Förutom kravet på lön hela dagen har rörelsen formulerat tre konkreta politiska krav, som kommer att framföras till jämställdhetsministern Maria Arnholm (FP) i dag.

Kraven är:

• Lagstifta om lönekartläggningar varje år, i stället för var tredje.

• Ge JA-delegationen för jämställdhet i arbetslivet i uppdrag att klarlägga de mekanismer som skapar värdediskriminering och ojämställda löner, och att ge förslag på hur värdediskriminering kan motverkas.

• Rätt till heltid för alla. Målet är ekonomisk självständighet livet ut.

Kraven har formulerats på stora möten mellan representanter från hela rörelsen. Både fackförbund, politiska kvinnoförbund till höger och vänster och kvinnoorganisationer ska komma överens, och då blir kraven kanske inte lika radikala som om en enskild organisation ställt dem.

– Det tar ett tag att enas, men det är väldigt givande och lärande, man tar del av varandras kunskaper, säger Johanna Dahlin. Alla i rörelsen är eniga om att det krävs en förändring.

– Vi i Sveriges kvinnolobby är vana att vara en liten futtig organisation, det känns otroligt häftigt att nu ha så många stora i ryggen för det här kravet.

I dag kommer rörelsens kampanj Lön hela dagen att synas på flera håll i landet. Det blir manifestationer på mer än 15 orter, bland annat i Stockholm, Göteborg, Eskilstuna, Västerås och Vetlanda, där deltagarna tillsammans ska forma siffrorna 15:52. En annan ambition är att ”ta över internet” och på sociala medier som Facebook och Twitter uppmanas alla som stödjer kampanjen att klistra in statusraden: ”Efter klockan 15:52 arbetar kvinnor gratis. Varje dag. Hög tid för lön hela dagen.”

Uppmanar ni kvinnor att gå hem 15:52 i dag, den 8 mars?

– Nej, det gör vi inte, vi har ju fackförbund med i rörelsen som inte kan gå ut och uppmana till sånt. Men det finns absolut de som kommer att gå ifrån jobbet för att delta i manifestationerna klockan 15:52, säger Johanna Dahlin.

På andra håll i Europa finns liknande rörelser. I Danmark finns till exempel Kvindernes sidste arbeidsdag, som har som sitt budskap att kvinnorna kan sluta jobba för året den 1 november. I Danmark är den ovägda löneskillnaden ännu större: 18 procent.

FOTNOT: ”Lön hela dagen” finns som en grupp på Facebook.

Så här ser ­skillnaden ut

I statistiken talar man om ovägd och vägd skillnad. 14,1 procent är en ovägd skillnad, det vill säga den faktiska skillnaden som inte tar hänsyn till ålder, vilken sektor en arbetar i, utbildning och om en arbetar hel- eller deltid.

Med en statistisk metod som kallas ­standardvägning kan man räkna bort den skillnad som beror på dessa faktorer. Då minskar löneskillnaden betydligt, till 5,9 procent.

(Siffrorna är från Medlings­institutet och gäller 2011.)

Deltagare

Fackliga organisationer: Akademiker­förbundet SSR, Handelsanställdas förbund, IF Metall, Kommunal, LO, Sveriges universitetslärarförbund, TCO, Unionen, Vision, Vårdförbundet

Politiska organisationer: Center­kvinnorna, Feministiskt initiativ, Gröna kvinnor, Kristdemokratiska kvinno­förbundet, Miljöpartiet, S-kvinnor, Vänsterpartiet Göteborg,

Kvinnoorganisationer: Business and professional women Sverige, Forum Kvinnor och funktionshinder, Fredrika Bremer-förbundet, Internationella ­kvinno­förbundet, Internationella kvinno­förbundet för fred och frihet, Kvinnliga läkares förening, Kvinnofronten, Kvinnor för fred väst, Kvinnor i Svenska kyrkan, Kvinnor kan, Sveriges Kvinnolobby, Sveriges kvinno- och ­tjejjourers riksförbund, Makalösa ­föräldrar, Varken hora eller kuvad, ­Winnet Sverige.