Kristdemokraterna har som enda parti i åratal motsatt sig att utforma svensk sjukvård så att den underlättar transplantationer av donerade organ.

Nu går partiet med på att åtminstone utreda frågan.

Enligt KD-ledaren Göran Hägglund räddar transplantationer visserligen liv, men när det gäller transplantationer från döda patienter har etiken länge varit oklar.

Det var inte mer än två år sedan Hägglund var mycket upprörd över de sjukhus som inte genast stängde av respiratorn för de patienter som hade förklarats hjärndöda, en handling som gör det omöjligt att ta tillvara den dödes organ.

Att inte genast stänga av respiratorn var, enligt Hägglund ”oacceptabelt”.

Genom att så aktivt vilja förhindra organdonationer intog KD en extrem ståndpunkt, inte bara som politiskt parti utan även som religiös organisation.

Alla stora världsreligioner bejakar organtransplantation från döda givare och i de katolska medelhavsländerna är organdonation betydligt vanligare än i Sverige.

Dåvarande ärkebiskopen KG Hammar formulerade 2003 tillsammans med de högsta svenska företrädarna för den katolska, judiska och muslimska kyrkan en gemensam hållning runt organdonation.

”Organ- och vävnadsdonation är inte bara en medmänsklig handling. Det är en handling välsignad av Gud”, skrev de bland annat.

Men någon välsignelse från Kristdemokraterna kom aldrig.

Den utredning som Hägglund i dag slutligen har satt sitt namn under ska se över möjligheten att vänta en längre tid med att stänga av respiratorn, just det som Göran Hägglund betraktat som ”oacceptabelt”.

Minst 8 av 10 svenskar är för egen del positiva till organdonation.

Det är på tiden att Kristdemokraterna slutar med att på svårbegripliga grunder gå emot enskilda människors fria vilja att rädda liv genom att donera sina organ efter döden.