Facket på bovens sida

Han fick sparken för upprepade sexuella trakasserier mot flera kvinnliga ­arbetskamrater. Facket tog honom i försvar och vann i tingsrätten men förlorade i Arbetsdomstolen. Kvinnorna, som också var med i facket, försvarades av arbetsgivaren. De har nu gått ur facket

– Jag är rent ut sagt förbannad på facket, det är en skam att inte kunna stå upp för sina kvinnliga medlemmar, säger verksamhetschefen för det privata hemtjänstbolaget i Stockholm, där trakasserierna ägde rum.

Allt började hösten 2009, då mannen följde med som vårdbiträde när bolaget köpte upp ett annat privat vårdbolag i Stockholm.

Redan från början klagade arbetskamraterna på att han hade för vana att kalla sina kvinnliga kollegor för ”habibi”, det vill säga älskling. För det fick han en muntlig varning av arbetsgivaren, som påpekade att tilltalet var oacceptabelt.

Men snart skulle det visa sig att det var den minst allvarliga händelsen bland raden av grova verbala och handgripliga sexuella trakasserier som pågick under ett år.

En sommarkväll 2010 fick en av kvinnorna på hemtjänsten ett telefonsamtal. ”Jag har två hundar som kan tillfredställa dig, de har gjort det tidigare med andra kvinnor, du får komma hem till mig och prova”, föreslog den manliga rösten. Det var inget anonymt samtal av den typen som kvinnor brukar få när de tar plats i medierna, utan ett samtal två arbetskamrater emellan.

Tingsrätten slog fast att samtalet ägt rum och att rösten tillhörde mannen när två av fem utsatta kvinnor vittnade. Kvinnorna berättade bland annat om hotfulla samtal, smekningar, omfamningar bakifrån eller olika sexuella inviter när de var ensamma med mannen hos en vårdare.

En av de två kvinnorna hade fått stödsamtal under lång tid för att bearbeta trakasserierna, och de flesta kvinnor på arbetsplatsen undvek honom. Få vågade arbeta ensam med honom.

Varje gång sade kvinnorna ifrån och varje gång fick han en muntlig varning av cheferna som också var kvinnor. När de muntliga varningarna inte hjälpte utfärdade arbetsgivaren en skriftlig sådan som avslutades med: ”… denna varning är den sista som utdelas, och om det skulle visa sig att det fortgår blir det en polisanmälan samt avsked med omedelbar verkan”.

När inte heller det hjälpte fick han sparken. Det fick kosta vad det ville, berättar verksamhetschefen.

– Jag är själv kvinna och anser att det finns gränser för hur mycket en kvinna får tåla.

Hon berättar att hon alltid uppmanat sina anställda, ett 60-tal personer, att gå med i facket och har till och med hjälpt dem med att fylla i blanketter för medlemskap, eftersom många inte kan tillräcklig svenska. Men inte nu längre.

– Tjejerna är jätteglada att äntligen ha fått upprättelse, trots facket. Mer än hälften av kvinnorna som var med i facket tidigare har nu sagt upp sitt medlemskap.

I tingsrätten fick verksamhetschefen och de trakasserade kvinnorna rätt på alla punkter, utom en – arbetsgivaren hade missat preskriptionstiden på två månader. Avskedandet fick alltså inte grundas på händelser som arbetsgivaren känt till i mer än två månader.

Enligt rätten kunde avsteg från den regeln göras om trakasserierna haft ett ”bestående tillstånd” eller var av ”fortlöpande karaktär” till skillnad från till exempel upprepad olovlig frånvaro.

Men efter ett långt och krångligt resonemang utifrån förarbetena till lagtexten och praxis i Arbetsdomstolen kom rätten fram till att trakasserierna inte varit av ”fortlöpande natur”.

Med andra ord håller tingsrätten med arbetsgivaren i sak och konstaterar att händelserna inte kan betraktas som något annat än sexuella trakasserier. Men samtidigt slår rätten fast att hemtjänstbolaget genom sin ”orutinerade och oprofessionella” hantering har ställt till det både för sig självt och för kvinnorna.

Därmed får bolaget stå för rätte­gångskostnaderna, samt lön och skadestånd till mannen.

Men bolaget kunde inte leva med en fällande dom samtidigt som domstolen fann mannen skyldig i samtliga nio fall av grova trakasserier som granskades i rätten. Man gick alltså vidare till Arbetsdomstolen, som nu sågar den tidigare domen utan att ge sig in på några resonemang om huruvida trakasserierna varit fortlöpande eller inte.

Domstolen lägger i stället hela bevisbördan på facket och konstaterar att mannen allvarligt skadat arbetsförhållandena och försvårat för arbetsgivaren att organisera arbetet eftersom flera arbetstagare inte velat arbeta tillsammans med honom.

Dessutom har trakasserierna i några fall skett när kvinnorna varit ensamma tillsammans med mannen hemma hos vårdtagare, vilket innebär att kvinnorna befunnit sig i en särskilt utsatt situation och upplevt trakasserierna som mycket obehagliga, slår Arbetsdomstolen fast.

När det gäller preskriptionen har arbetsgivaren fått kännedom om åtminstone ett par fall av trakasserierna mindre än två månader innan mannen fick sparken, och det får räcka, enligt Arbetsdomstolen.

– Tur att facket förlorade till sist, säger verksamhetschefen. Det har varit en lång och plågsam process för våra anställda som till 95 procent är kvinnor.

Arbetet har försökt men inte lyckats få en kommentar av Maria Hansson, Kommunals ombudsman som haft ansvar för fallet. Henric Ask är jurist vid LO-TCO Rättsskydd och den som förde mannens talan i båda rättsinstanserna.

Nu vet vi att mannen är skyldig, resonerar han. Men det kunde vi inte veta förrän det prövats i två domstolar. Vänd på saken, tänk om han var oskyldig, då hade han blivit av med jobbet för ingenting.

För Henric Ask har det varit en fråga om bevisning, huruvida mannen är skyldig eller inte. Bara för att arbetsgivaren tycker att han gjort sig skyldig till sexuella trakasserier behöver det inte betyda att han är det, berättar han.

– Det kom dessutom väldigt vaga uppgifter från arbetsgivaren, tillägger han.

Henric Ask vet inte om och i vilket skede facket fått reda på kvinnornas berättelser innan saken gick till domstol, men själv fick han inte höra deras version förrän i tingsrätten.

– Till saken hör också att åtminstone en av kvinnorna som enligt arbetsgivaren utsatts för trakasserier i rätten sade att det inte stämde.

Hade det gjort någon skillnad om kvinnorna hade tagit kontakt med facket och berättat vad de varit med om?

– Det vet jag ingenting om, men det är alltid svårt när det är medlem mot medlem.

Kände du något tvivel under processens gång när du fick höra kvinnornas berättelser?

– Det har inte funnits anledning för mig att fundera på det.

Men vanligtvis står facket på andra sidan?

– Ja, så är det, definitivt. Mobbning och trakasserier är ingenting som facket ställer upp på.

• Båda parter måste få rättslig hjälp