Lägre personaltäthet, lägre utbildning hos personalen och fler timanställda. Så ser verkligheten ut inom äldreomsorgen där vinstdrivna företag tillåts verka, enligt en kommande rapport från Nordiska ministerrådet.

I de delar som i dag offentliggörs är rapporten nästan övertydlig i sin redovisning av hur vinstdrivna företag inom äldreomsorgen både har försämrat kvaliteten och gjord svensk äldreomsorg mer ojämlik.

Nordiska ministerrådets rapport bör därför bli ytterligare en fackla som tvingar den socialdemokratiska kongressen att ta ställning i den fråga som är oundviklig:

Är Socialdemokraterna fortfarande ett parti som vill värna om rättvis välfärd eller är man det inte?

Rapporten visar att försämringarna blivit legio där privata vinstdrivna företag tillåtits jämfört med icke vinstdrivna företag.

Den visar också att det inte går någon skiljelinje mellan privat och offentlig drift i sig.

Den skapa skiljelinjen går i stället mellan vinstdrivna företag å den ena sidan och offentligt driven verksamhet tillsamman med icke vinstdrivna företag å den andra.

Det är alltså vinstuttagen i sig som förvrider verksamheten bort från den lagstadgade ambitionen att alla har rätt till lika omsorg.

Vilka slutsatser drar då rapporten för Sverige del?

Sedan lagen 1992 öppnade för privatisering och vinstuttag har andelen vinstdrivna företag inom äldrevården ökat kraftigt. Andelen icke vinstdrivna företag har inte ökat alls.

Myten om en breddad skara av olika sorters utförare stämmer alltså inte.

Vidare har lagen om offentlig upphandling (LOU), som ändrades 2007, gynnat stora utförare. I dag ser vi också att ett oligopol har vuxit fram i Sverige med Attendo och Carema som de två stora jättarna.

Kostnadsmässigt är bilden inte entydig. Olika utvärderingar har kommit till olika slutsatser, både att kostnaderna blivit något lägre och något högre med vinstdrivna företag.

När det gäller kvalitet är bilden klarare. Vinstdrivna företag har lägre personaltäthet, lägre utbildningsnivå hos personalen och flest timanställda.

Tre stora studier bekräftar detta.

Hur verksamheten utförs finns det ingen nationell statistik över, till exempel förekomsten av mätbara faktorer som trycksår och annat, konstaterar rapporten.

Intressant är dock att notera att regeringen vill styra över utvärderingen mer på processkvalitet än brukarkvalitet.

Vår alliansregering är alltså mer intresserad av hur hela processen fungerar med att äldre med behov ska få tillgång till äldrevård än att studera vilken kvalitet äldrevården har.

Denna styrning av utvärderingen kan inte ses som annat än ett försök att mörklägga kvaliteten – eller brist på kvaliteten – inom svensk äldrevård.

Slutligen försöker rapporten avgöra hur utvecklingen mot fler vinstdrivna företag inom äldrevården har påverkat välfärdens fördelning, det vill säga vår grundläggande inställning att alla har rätt till lika äldreomsorg.

Rapporten konstaterar att de resursstarka äldre blivit vinnare i det kundvalssystem som styrs av lagen om vårdval (LOV) och att de socioekonomiskt svagare blivit förlorarna.

Och rapporten säger också att det går stick i stäv med visionen om lika omsorg för alla.

För att sätta in nordens privatiseringar i ett internationellt sammanhang har Nordiska ministerrådet också bett den australiensiska professorn Gabrielle Meagher skriva ett stycke om privata utförare inom äldreomsorgen i engelskspråkiga länder, främst USA.

Resultatet är följande:

Vinstdrivna företag inom amerikansk äldrevård uppvisar lägre personaltäthet både när det gäller undersköterskor och sjuksköterskor.

En stor del av äldreomsorg i USA bygger på vård i hemmen där 74 procent av marknaden kontrolleras av vinstdrivna företag och resten främst drivs av icke vinstdrivna privata utförare.

De vinstdrivna håller konsekvent, enligt professor Meaghers redovisning, en lägre kvalitet på sin verksamhet än de icke vinstdrivna.

Vidare: I kartläggningen av ”brister” och ”allvarliga brister” inom den äldrevård som sker på amerikanska sjukhem toppar de vinstdrivande företagen även denna dystra statistik.

Nordiska rådets slutrapport kommer att presenteras i sin helhet först strax efter den socialdemokratiska partikongressen i början av april.

De delar som redan nu blivit offentliga av rapporten säger dock mer än nog tillsammans med en stor del av den övriga utvärderingen som skett de senaste åren.

Viljan att maximera företagets vinst kan vara bra i en ekonomi för att föra utvecklingen framåt, till exempel för att forma nya bilmodeller.

Men med all önskvärd tydlighet har vinstuttag ingenting att göra inom skattefinansierad välfärd och orsakar där mer skada än nytta.

Nu ligger bollen hos de socialdemokratiska kongressledamöterna att visa om partiet fortfarande står för visionen om att alla människor har rätt till lika välfärd genom de skatter de betalar.

En återställare i dag är naturligtvis inte lätt när vinstuttagen väl etablerats.

Professor Gabrielle Meaghers slutord är också att de nordiska länderna måste vara mycket vaksamma på vilken väg de ska ta eftersom svårigheterna att rulla tillbaka historien kan vara stora.

LO presenterade nyligen en möjlig väg som den socialdemokratiska kongressen kan gå vidare med. Och som bekant sa ju Olof Palme att politik är att vilja.

Det är nu upp till S-kongressen att visa hur stor denna vilja är.