Få får rätt mot mobbare
Hälsan & jobbet. Mobbning är en arbetsskada – i teorin, konstaterar rättsforskaren Sara Stendahl. Men i praktiken kan rättssystemet inte hantera trakasserier på arbetsplatsen.
Sara Stendahl, docent i offentlig rätt vid Handelshögskolan i Göteborg, har gått igenom 549 arbetsskademål i landets kammarrätter under åren 2005 till 2009.
Av dem handlade 43 om mobbning – om utfrysning, isolering, offentliga utskällningar, hot, undanhållande av information, överdriven kontroll och att man fråntas arbetsuppgifter.
Av de 43 fallen fick sju personer rätt mot Försäkringskassan.
Kan då mobbning leda till en arbetsskada?
– I teorin är det en tydlig rättighet att kunna få livränta för den som mobbats på jobbet. Men i praktiken är bevisläget så besvärligt att rättigheten blir svår att ta i anspråk, säger Sara Stendahl.
Bland de sju domar där den försäkrade trots allt fick rätt finns vissa gemensamma nämnare. Fler försäkrade är män. Och det är inte en chef som trakasserat.
– Kvinnor har särskilt svårt att få gehör. Särskilt om den som anses stå bakom trakasserierna är en manlig chef, säger Sara Stendahl.
Och det trots att den försäkrade i 70 procent av fallen är en kvinna. Och att den vanligaste konflikten är en offentligt anställd kvinna som anser sig vara mobbad av en manlig chef.
Dessutom visar domarna att färre kvinnor har stöd från ett fackligt ombud. Men endast i hälften av fallen finns ett juridiskt ombud överhuvudtaget med.
– Försäkringskassan är en aggressiv processförare som kräver en professionell motpart. Det är en obalans i dag som inte passar i en förvaltningsrätt, säger Sara Stendahl.
Claes Jansson, enhetschef för försäkringsrätt på LO-TCO Rättsskydd, känner inte igen bilden av att fler män får hjälp av facket. Rättsskyddet får ju in sina fall från förbunden. Och mobbningsfallen är få, en handfull om året, uppskattar han.
– Oftast är chefen mobbaren, som då ska pekas ut. Och så svarar chefen att det inte handlat om mobbning utan varit en del i att leda och fördela arbetet. Det finns få som ställer upp som vittnen, antingen på grund av dåligt samvete eller av rädsla.
Det som gör mobbning svårt att hantera rättsligt är att psykisk smärta bara prövas som ett undantag (se ovan till höger). Lagen säger att psykiska skador som uppkommer på grund av nedskärningar, bristande uppskattning, vantrivsel och ”därmed jämförliga förhållanden” inte är en arbetsskada.
Och Sara Stendahl har upptäckt att Försäkringskassan alltid börjar med skrivningen om psykiska skador som ett undantag, medan domstolarna snarare tittar på själva arbetsskadebegreppet först. Vilket påverkar utgången.
– Ser man arbetsskadebegreppet först blir det mer av en helhetsbedömning av arbetsmiljön. Medan Försäkringskassan först ser till undantagen och avslår direkt.
De sju domar där kammarrätten dömde till den mobbades fördel, och där Försäkringskassan alltså inte anses följa lagen, har nämligen ytterligare en sak gemensam: De pekar inte ut mobbaren.
Att peka ut någon som mobbare måste kanske inte vara relevant för om man blivit sjuk på jobbet. Undantagsbestämmelsen var ju inte tänkt att skydda en dålig arbetsmiljö, säger Sara Stendahl.
Den praxis som finns på området, det vill säga domar från högsta instans, vilket är Högsta förvaltningsdomstolen i de här fallen, är från 1980-talet.
– Alla vill alltid ha mer praxis. Men det vore intressant att se var gränsen går i undantagsbestämmelsen. Är det exempel som tas upp, eller är den mer en precis lista? frågar sig Sara Stendahl.
Claes Jansson skulle generellt gärna se mer praxis för arbetsskador.
– Att inte fler fall tas upp sägs bero på att de inte är så renodlade. Erfarenheten visar dock att om man bara väntar in renodlade fall blir det sällan något. Få arbetsskadefall är renodlade, utan nästan alltid komplicerade.