Över en miljon arbetstagare i kommuner och landsting får sämre anställningsvillkor när parterna förhandlar bort lagen i kollektivavtal, hävdar Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) i en ny rapport.

I Sverige får vissa delar av arbetsrättsliga lagar förhandlas bort i kollektivavtal, de är alltså dispositiva. Rapportförfattaren Carin Ulander-Wänman vid Umeå universitet har analyserat flera kollektivavtal inom kommun- och landstingsområdet som omfattar cirka 1,1 miljoner arbetstagare, främst kvinnor.

Hon har undersökt ett 20-tal områden där avtalen avviker från lagen, och kommit fram till att avvikelsen skett till arbetstagarnas nackdel på nästan samtliga områden. Kollektivavtalen ger alltså arbetstagarna sämre trygghet och arbetsgivarna högre flexibilitet, än lagen.

Det gäller bland annat reglerna om turordning, företrädesrätt, arbetsskyldighet, provanställning, tillsvidareanställning och möjligheten till heltid.

Exempelvis har arbetstagare i kommuner och landsting skyldighet att gå dubbelt under långa tider när en arbetskamrat är borta. Många deltidsanställda har sämre möjligheter i kollektivavtal att få företräde till heltid jämfört med lagens regler. Kollektivavtalen ger också arbetsgivaren utökade möjligheter att träffa anställningsavtal på viss tid jämfört med vad lagen tillåter.

Majoriteten av arbetstagare i kommuner och landsting är kvinnor. En stor del av dem jobbar deltid och utgör ”den tillgängliga, billiga och flexibla arbetskraften”, konstaterar Carin Ulander-Wänman.

Hennes slutsats är att kollektivavtalen grundas på en föreställning om att kvinnans inkomst är ett komplement till mannens och att mannen betraktas som huvudförsörjare.

Carin Ulander-Wänman efterlyser en genusanalys av kollektivavtalens innehåll och konstruktion. Hon varnar för att anställningsvillkoren i kommuner och landsting kan legitimera diskriminering av yrken där kvinnor är överrepresenterade.