För några år sen utkom en antologi med exempel på lyckad facklig kamp som uppstått lokalt, anonyma berättelser samlade av Frances Tuuloskorpi. Den hette Hopsnackat. Nu är uppföljaren här, Hopskrivet, som handlar om användningen av olika slags medier i det fackliga arbetet – från en berättelse om en dikt på en toavägg till en beskrivning av en lyckad anonym blogg som fick företaget att ställa in varslen och sparka VD. Mycket handlar också om spontant uppkomna arbetsplatstidningar, till exempel Kvasten på Volvo Personvagnar i Torslanda, hur mycket arbete som ligger bakom och hur populär och viktig en lokal blaska kan bli, inte minst under villkor som gör det svårt att prata ihop sig. Facebooks möjligheter, särskilt att nå olika målgrupper med olika slags information, beskrivs av Ulrika Blumfelds, som var aktiv i kampanjen där sjuksköterskor inte gick med på mindre än 24.000 i ingångslön. Generellt får man en känsla av att medier, använda på detta sätt inte är nånting särskilt konstigt, utan en förlängning av ett pågående (eller omöjliggjort) inbördes samtal, med allt vad det innebär av erfarenhet, strategiskt tänkande och inte minst humor, massor med humor. Tecknade pingviner kan gjuta mod i utsatta tågvärdar.

Antologi

Hopskrivet

Red: Frances Tuuloskorpi
Förlag: Folkrörelser på arbetsplatsen, del 2

Blogg: folkrorelselinjen.wordpress.com

Läs anmälan i LO-Tidningen av Hopsnackat.