På Bommersvik förra helgen avhandlades de sista turerna runt ett nytt partiprogram för Socialdemokraterna.

Men en varning är nödvändig: Några starka förändringsvindar när det gäller synen på marknadskrafterna finns inte med i det slutliga förslaget heller, erfar Arbetet.

Det är utan tvivel en traditionell och verksam socialdemokratisk politik som stakas ut i det kommande programförslaget. Grundtanken på solidaritet, full sysselsättning och alla människors lika värde genomsyrar orden. Men när det kommer till synen på marknader blir det vagare.

Socialdemokraternas utspel det senaste året har präglats av att tydliga och bra reformförslag, som åtgärder för en bättre skola och reformer mot arbetslösheten, har blandats med en valhänthet i hur man ska ställa sig till marknadskrafterna.

Denna valhänthet syns också i förslaget till nytt partiprogram.

Den tidigare så självklara ståndpunkten att vi lever i en marknadsekonomi och att marknadskrafter är ett redskap för, men aldrig domare över, människors grundläggande krav på ett värdigt liv och bra arbetsvillkor har sakta förvandlats till ett både-och.

Naturligtvis bör Socialdemokraterna bejaka marknadskrafternas del i den ekonomiska utvecklingen.

Men det blir då viktigt att politikerna samtidigt tar sitt ansvar för att dessa marknadskrafter också fungerar utifrån grundläggande rättviseaspekter.

Redan i Regelutredningen 1995, där den då (S)-märkta regeringens avreglering av el, flyg, järnväg, post, taxi och tele utvärderades, poängterade utredaren, LO:s tidigare chefekonom Dan Andersson, att ju mer marknader avregleras och marknadskrafterna tar över desto viktigare blir det med mycket tydliga spelregler och lagar för hur det ska gå till och organiseras.

Bara genom tydliga lagar kan vi värna kundernas ekonomi och rättviseaspekter. Rättvisa och medmänsklighet kan vi aldrig överlåta åt marknaden.

Denna politikens och ideologins självklara motvikt mot marknadskrafternas negativa sidor riskerar nu att få en alltför undanskymd plats i (S) nya partiprogram.

Det kommande partiprogrammet har många förtjänster, men när det gäller synen på den så kallade marknaden borde programkommissionen ha tänkt ett varv till.