Byggjobbare från Lettland deltar i ett nybygge i Uppsala. Efter Lavaldomen har antalet utländska byggjobbare i Sverige ökat kraftigt. (Arkivbild) 

Foto: Staffan Claesson

Byggjobbare från Lettland deltar i ett nybygge i Uppsala. Efter Lavaldomen har antalet utländska byggjobbare i Sverige ökat kraftigt. (Arkivbild)

 

Lagen kräver att svenska fack ska banta sina kollektivavtal till minimiavtal för utländskt anställda som jobbar i Sverige.  Men så gott som inga avtal har skrivits om. Facken gillar inte att gå med på sämre villkor.

Endast fyra avtal om minimivillkor för utländska arbetstagare har facken skrivit och skickat in till Arbetsmiljöverket. Trots att det i över två år har varit lag på att så ska ske. Det finns drygt 600 kollektivavtal (av dem 250 inom LO-förbunden) som ska omvandlas till minimiavtal för utländska medborgare som jobbar i Sverige för utländska arbetsgivare.

Risken är att parterna själva under­gräver den svenska modellen, anser Arbetsmiljöverket. Men för facken tar det emot att skriva avtal om den allra lägsta av villkorsbottnar.

Myndigheten fick för två och ett halvt år sedan uppdraget att vara ett förbindelsekontor mellan utländska företag och arbetstagare när det gäller svenska arbetsvillkor.

– Det fungerar inte som det ska. Men vi har inga sanktionsmöjligheter. Vi kan bara påminna facken om lagen, säger Pia Lindqvist på Arbetsmiljöverket.

Endast tre fackförbund – IF Metall, Seko och Kommunal – har följt lagen genom att skriva utstationeringsavtal och skicka dem till Arbetsmiljöverket.

Det handlar om nedbantade avtal som ska ange minimivillkor inom respektive bransch. På så sätt ska utländska företag enkelt kunna räkna på kostnaderna för arbetskraft – när de verkar i Sverige men med anställda som är utstationerade från ett annat land. Och skulle det bli konflikt är det endast dessa minimivillkor, den så kallade hårda kärnan, som facket får strida om. Hanteringen är en konsekvens av att lagen skrevs om efter Lavaldomen.

– Det borde ligga i parternas intresse att förklara den svenska modellen. Risken är att EU-kommissionen tröttnar på att man inte sköter det här och lägger sig i svensk arbetsmarknad. Vilket verkligen hotar modellen, säger Pia Lindqvist på Arbetsmiljöverket.

På arbetsmarknadsdepartementet tycker man att det är problematiskt att lagen inte följs. Enligt arbetsmarknadsministerns pressekreterare Niklas Gillström har regeringen därför tillsatt en utredning (se faktaruta). Departementet inväntar även EU-kommissionens förslag, det så kallade tillämpningsdirektivet, som kan komma att skärpa kraven på facken att redovisa tydliga minimi­avtal.

IF Metall är ett av de tre förbund som skrivit ett avtal för utstationerade.

På stålverket Outokumpu i Degerfors har man använt avtalet vid flera tillfällen. Senast med ett öster­rikiskt företag.

– Det blir svårare diskussioner än vid ett vanligt avtal. Företagen undrar ofta om begränsningen av övertid på 50 timmar i månaden, de säger att det inte fungerar så i hemlandet. Men klubben på Outokumpu har en överenskommelse om att företag inte får kontraktet utan att skriva på avtalet, säger Marina Åslund, ombudsman på IF Metall i östra Värmland.

Hon tycker att minimiavtal är ett bra verktyg.

– Nu kan man inte dumpa lönerna helt. Ingen kan gå in och jobba för 50 kronor i timmen, vilket kunde ske tidigare.

Enligt Roger Nilsson på IF Metalls förbundskontor tecknas cirka 40 till 50 utstationeringsavtal på företagsnivå om året. Förbundet har också tvistat om avtalen. Han tycker också att de fungerar bra, reglerna är tydligare och blockaderna färre. Principiellt tar det dock emot.

– Vi är egentligen inte nöjda, de utländska arbetsgivarna betalar ju mindre eftersom det är minimiavtal. Du skulle aldrig få en svensk smed att gå på de lönerna. Det handlar om 65 till 70 procent av de svenskas löner, även om vi räknat in olika förmåner i minimilönen.

I IF Metalls utstationeringsavtal finns också krav på försäkringar, vilket är mer än vad lagen egentligen tillåter.

– Vi kan inte ha oförsäkrade arbetstagare på svensk arbetsmarknad när det sker dödsolyckor och allvarliga olyckor. Den diskussionen vill ingen ta med oss.

Att samtliga 600 kollektivavtal på den svenska arbetsmarknaden omformuleras till minimiavtal och skickas in kommer att dröja. Om det ens sker. Det är inte alla branscher som berörs av utstationering. Det finns till exempel inte så många journalister, socialsekreterare eller undersköterskor som är anställda av utländska företag och utstationerade i Sverige.

För de branscher där det finns många utstationerade kan det vara svårt att banta år av förhandlingar till en hård kärna. Många avtal har till exempel inga siffror om lägstalöner.

Men den främsta orsaken är kanske att trycket från Arbetsmiljöverket inte direkt är stenhårt.

– Arbetsmiljöverkets uppgift är att hjälpa till. Därför ska vi tillhandahålla avtalen. Men det är ju ingen som frågar efter dem, säger LO:s jurist Claes-Mikael Jonsson.

Arbetsmiljöverket för ingen statistik på hur myndigheten fun­gerar som förbindelselänk mellan utländska företag och svenska villkor. Pia Lindqvist uppskattar att det rör sig om en till tre personer i veckan som vänder sig dit. Få frågar om avtalen. De flesta frågar om skatter och socialförsäkringar.

– Arbetsmiljöverket fungerar mest som en symbolåtgärd. De flesta vet vart de ska vända sig direkt, säger Dan Holke, chefsjurist på LO-TCO Rättsskydd.

Men visst, medger han. Det finns även en motvilja hos förbunden att skriva nedbantade avtal utifrån en allra lägsta botten av krav.

– Ja, naturligtvis. Det innebär ju att man träffar sämre avtal för utländska arbetstagare än svenska. Bara för att de är utländska. Förbunden tvingas till diskriminering.

Så funkar bantade avtal

Den svenska modellen

Ett vanligt svenskt kollektivavtal förhandlas om i och med varje avtals­rörelse. Med det som grund sluts sedan nya avtal lokalt på de flesta arbetsplatser. Resultat, löner och övriga villkor är en omfattande blandning av historiskt kompromissande och nya medgivanden, från både arbetsgivar- och arbetstagarsidan. Den svenska modellen kan innebära mycket, men främst att parterna gör upp utan statlig inblandning.

Utstationeringsavtal

I ett utstationeringsavtal – som gäller för anställda i utländska företag som tillfälligt har utstationerats till Sverige och jobbar här – är det lagen som anger villkoren, inte arbetsmarknadens parter.

Utstationeringslagen skrevs om våren 2010 för att anpassas till Lavaldomen.

Bantade villkor

Enligt lag är det endast dessa punkter som får finnas med i minimiavtalet, och som facket får ta strid om:

•    Längsta arbetstid och kortaste vilotid.

•    Minimiantal betalda semesterdagar per år.

•    Minimilön, inklusive övertidsersättning.

•    Villkor för att ställa arbetskraft till förfogande, särskilt genom bemanningsföretag.

•     Säkerhet, hälsa och hygien på arbetsplatsen.

•     Skyddsåtgärder med hänsyn till arbets- och anställningsvillkor för gravida kvinnor och kvinnor som nyligen fött barn samt för barn och ungdomar.

•     Likabehandling av kvinnor och män samt andra bestämmelser om icke-diskriminerande behand­ling.

Krav på försäkringar som gäller vid olyckor får däremot inte finnas med.Källa: Utstationeringslagen