Midsommarafton den 23 juni 1895:

”Vackert väder tills på eftermiddagen, mulnar – när stången reses står det som spön i backen – mycket folk trots regnet. Salutering med dans på Högbylogen.”

Där sitter han i kvällningen efter alla festligheterna, doppar stålpennan i bläckhornet och raspar ner dessa två meningar i dagboken med svarta pärmar.

Om det slutat regna sitter han kanske ute och jag vill så gärna se honom i en syrenberså som är på väg att blomma ut med blad som fortfarande är fuktiga.

Han är 26 år, gift sedan tre år tillbaka och gjutare vid Finspångs stycke­bruk.

På ett fotografi ser han ut som Frank Zappa och det är svårt att föreställa sig att vi är släkt, att jag är hans barnbarnsbarn.

Han hette Frans Dahlqvist och var min mormors pappa. I släkten omtalas han som en näst intill mytisk figur.

Min mamma har berättat att hon helst inte avslöjade att han var hennes morfar. Detta för att folk inte skulle tro att hon försökte göra sig märkvärdig.

Och från att ha varit en suddig figur för mig träder han nu i dag fram lite tydligare – tack vare flitiga hembygdsföreningar och internet.

Under en lång rad av år förde han dagbok. Hans stil är korthuggen, har få adjektiv och saknar värderingar. Precis som Hemingway överlämnar han till läsaren att göra egna bilder utifrån texten.

”23 juni 1895. K. Gudmunsson ”Gurmen” osar ihjäl sig på masugnen.”

Han lär sig spela kornett och går med i Finspångs mässingsorkester.

”14 mars 1896. Fyller brukspatron 70 år. Fackeltåg av arbetarna. Vi spelar.”

Han noterar dagarna då barnen döps, när den första svalan anländer och arbetskamrater omkommer på jobbet.

Han köper en ”bicycle” men säljer den redan efter en månad eftersom han inte kan hantera åbäket med det stora hjulet fram.

Samma år som han och hans arbetskamrater gjuter en kungabyst till Stockholmsutställningen är han med om att bilda den första fackföreningen för gjutare i Finspång. Arbetsgivarna rasar och Frans tvingas arbeta utanför orten en tid.

Strax efter att disponent Ekman gift sig med fröken Klingspor och paret hyllats med flaggor och grönt vid järnvägsstationen går han på rösträttsmöte med talare från Stockholm.

”27 juni 1898. Vi förklarar för gjutmästaren att inget Atlas-arbete göres så länge strejken pågår. Disponenten blir arg, hotar med avsked. Hela Finspång i uppror.”

Han drar i gång en föreläsningsförening och får Kata Dahlström och August Palm att resa till Finspång och agitera.

På verkstaden avancerar han till gjutmästare – och våndas.

”10 januari 1911. Jag är betänkligt orolig över mitt uppdrag som gjutmästare. Hittills har allt gått bra dock.”

Han får förtroendeuppdrag och sitter i vad som motsvaras av socialnämnden i dag. Nämnden tar sig an en olycklig familj där en liten flicka behandlas illa. Frans besöker hemmet, ser hur det står till och tar helt enkelt med sig flickan hem och adopterar henne. Det var moster Svea det.

Senare blir han invald i fullmäktige – han som en gång inte hade rätt att rösta.

Tack ska du ha Frans – och alla ni andra. Synd att vi inte kunde träffas.