Efter två års utredande och försöksverksamhet har Försäkringskassan ett nytt verktyg för att bedöma vem som är för sjuk för normalt förekommande arbeten, och vem som måste försörja sig själv.

I en rapport som Försäkringskassan publicerar i dag, måndag, skriver projektledaren Jan Larsson att grunddragen i metoden (som blev klara redan 2011) har visat sig fungera väl där metoden har prövats. Med smärre justeringar är den nu klar att spridas till fler Försäkringskassekontor över landet. Men utvidgningen får inte ske snabbare än att utbildning och kompetenshöjning för Försäkringskassans handläggare hinns med, betonar rapporten.

Modellen är i första hand tänkt att användas när arbetsförmågan bedöms efter 180 dagars sjukskrivning. Vid den tidsgränsen ska arbetsförmågan prövas inte bara mot jobb på den tidigare arbetsplatsen, utan mot ”normalt förekommande arbete” på arbetsmarknaden i stort. Något som varit knepigt för Försäkringskassans handläggare, eftersom ”normalt förekommande arbete” inte är klart definierat.

Med den nya metoden minskar utrymmet för svajiga bedömningar, hoppas Försäkringskassan.

I ett första steg fyller den sjukskrivna själv i ett formulär för att beskriva vad han eller hon klarar. Fokus ligger alltså på vilken förmåga den försäkrade har, inte på vad han eller hon inte kan göra.

I nästa steg undersöks den sjukskrivna av en särskilt utbildad bedömningsläkare, som gör en standardiserad kroppsundersökning och psykiatrisk intervju. Här kan också en utvidgad bedömning av arbetsterapeut, sjukgymnast och psykolog läggas till. Resultatet blir en ”förmågeprofil”, som på en femgradig skala värderar individens förmåga på åtta olika områden: fysisk styrka och rörlighet, fysisk uthållighet, balans och koordination samt en rad psykiska funktioner.

Med förmågeprofilen (och tidigare läkarintyg) i handen bedömer Försäkringskassan om personen har förmåga att klara ett ”normalt förekommande arbete”. Som vägledning finns nu ett underlag som beskriver de fysiska och psykiska krav som drygt 40 yrken ställer. I underlaget beskrivs kraven med samma begrepp som används i förmågeprofilen. På så sätt kan personens förmågeprofil och normalt förekommanden arbeten matchas mot varandra.

Underlaget (som bland annat bygger på bedömningar från det amerikanska arbetsmarknadsdepartementet) är fortfarande under utveckling, och den första officiella versionen blir klar först sommaren 2013. Tanken är att ”listan” över vad olika yrkesområden kräver ska förvaltas av Arbetsförmedlingen och uppdateras efter hand.

Det nya sättet att bedöma arbetsförmåga har prövats i omgångar från och med hösten 2011. När Arbetet intervjuade handläggare vid Försäkringskassan i Umeå, där metoden provkördes hösten 2011, ansåg de att besluten blir säkrare och mer likformiga med den nya metoden. Enligt dagens rapport visar Försäkringskassans egna uppföljningar att ”beslutsunderlagens kvalitet ökar avsevärt”.

Men metoden behöver alltså finjusteras ytterligare, samtidigt som personalen vid Försäkringskassan utbildas i hur den ska användas. Projektledaren Jan Larsson pekar på en central fråga som ännu inte har något klart svar: På vilka ärenden ska den nya metoden användas? Att djupgranska varenda sjukfall inför den 181:a sjukskrivningsdagen är inte aktuellt, i många fall är det ju uppenbart att den sjuka inte har någon arbetsförmåga alls.

Om den nya metoden gör att fler eller färre får sjukpenning framgår inte av rapporten. Det är svårt att mäta, och Försöksverksamheten hittills har inte givit något tydligt svar.