I Tyskland finns det minijobb, midijobb och vanligt arbete. Det låter som ett skämt med bäring på kjollängder. I själva verket är det fråga om en problematisk tudelning av arbetskraften, som kommer att bli alltmer märkbar under 2013.

Den 1 januari utvidgade nämligen regeringen minijobben till att omfatta alla anställningar där månadslönen understiger 450 euro. I fjol låg gränsen vid 400 euro. Redan då hade ofattbara 7,5 miljoner människor ett minijobb – nästan en femtedel av den tyska arbetskraften. Snart utgör de här löntagarna förmodligen en grupp lika stor som Sveriges befolkning.

Finessen, eller fällan, med minijobben är att arbetsgivaren bara behöver betala reducerade sociala avgifter. Arbetstagaren betalar inga avgifter och ingen skatt. Därför ger ett minijobb inte tillträde till sjuk- och arbetslöshetsförsäk­ringen och bara löjligt små tillskott till pensionen.

Enligt DGB (tyska LO) tjänar tre av fyra minijobbare mindre än 8,50 euro i timmen. Ändå lever två av tre på detta. Vilket förklarar en annan oroväckande trend: nämligen personer som kombinerar socialbidrag med minijobb. Varje år flyter flera miljarder euro ur socialförsäkringarna som i praktiken täcker upp för underbetalda anställningar.

Kombinationen socialbidrag och dåligt betald deltid är en fattigdomsfälla, som slår till på allvar när man blir äldre – eftersom man inte tjänat ihop någon ordentlig pension. Det här drabbar kvinnor i oproportionerligt stor utsträckning. Det är inte inom industrin som minijobben grasserar utan inom matlagning, vård och andra kvinnodominerade tjänsteyrken.

De gällande reglerna för minijobb utformades i samband med det omstridda reformpaketet agenda 2010. Förhoppningen var att det skulle uppstå arbetstillfällen. Minijobb skulle tjäna som brygga in till det ”riktiga” arbetslivet.

Och på pappret ser det mycket bra ut. Alla dessa minijobbare har sett till att arbetslösheten sjunker. Inte minst därför är regeringen Merkel övertygade om att en expansion är av godo.

Men skärskådar man siffrorna är utflödet från minijobb lika stort som inflödet. Och chansen att få ”vanlig” anställning efter ett minijobb stiger proportionellt med yrkeserfarenhet och utbildning. Med andra ord har minijobben inte hjälpt personer med taskiga förutsättningar.

Vad som i stället skett, anser både facket och en rad utomstående bedömare, är att det har upp­stått en andrahandsarbetsmarknad där mesta­dels kvinnor tvingas jobba oförsäkrade.

 

FOTNOT: En euro är värd drygt 8,50 i svenska kronor.

Unn Gustafsson