I den fackliga stridsplanen mot Lavaldomen söker jurister nya vägar. EU-domen kan bändas och bökas upp med hjälp av andra internationella rättsakter, hoppas LO och TCO.

2013 kan bli ett avgörande år i historien om Lavaldomen.

LO och TCO har lämnat in två tunga klagomål. Mycket talar för att båda kommer att avgöras i år.

Det ena klagomålet har under flera år behandlats av FN-organet ILO:s expertkommitté. De granskar den svenska Lavallagen som facken anser rimmar illa med ILO-konventioner som Sverige åtagit sig att följa. I mars kommer troligen ett avgörande från FN-organet.

Det andra klagomålet har lämnats in till Europarådet och handlar om brott mot föreningsfriheten i Europakonventionen.

– Troligen kommer även de med ett besked i år, sa Dan Holke, chef för LO-TCO Rättsskydd.

Han var en av dem som i går, torsdag, deltog i ett seminarium i LO-borgen.

Under seminariet var språket mer att likna vid juridiska än svenska men läget är ungefär så här. Borta är den tid då den svenska lagstiftningen endast kan ses som ett resultat av inhemska politiska beslut. I dag påverkas lagstiftningen till stor del av EU men också av ILO och andra internationella rättsakter som vi har förbundit oss att följa.

I vissa fall krockar dock EU-rätten med exempelvis ILO:s konventioner.

Facken vill nu försöka att med internationell rätt bända och böka upp de EU-domar som på olika sätt begränsat rätten att strejka och förhandla – Laval-, Viking-, Rüffertdomen samt fallet kommissionen mot Luxemburg.

Ett sätt att göra det är att leta rätt på de juridiska sprickor som finns mellan EU-rätten och i andra internationella konventioner och åtaganden.

LO, TCO och Europeiska byggfacket (EFBWW) har därför arbetat fram en gemensam rapport om hur internationell rätt kan användas för att skydda de fackliga rättigheterna.

När rapporten släpptes i går redogjorde LO-juristen Claes-Mikael Jonsson för sin syn på EU-rätten utformats. Enligt honom har den i första hand växt fram för att skapa en fri rörlighet för varor, tjänster och arbetskraft. Först i nästa led kom tankarna på rättigheter, exempelvis fackliga rättigheter.  Detta har, enligt Claes-Mikael Jonsson, cementerats i bland annat Lavaldomen som kom 2007.

Men enligt juristerna har rättsläget förändrats.  EU fick 2009 ett nytt fördrag, Lissabonfördraget. Det har lett till att EU:s stadga om grundläggande rättigheter blev rättsligt bindande. Dessutom ska EU ta större hänsyn till Europakonventionen och Europadomstolen i Strasbourg.

Att samtliga EU-länder dessutom skrivit under ILO-konventionerna 87 och 98 som skyddar fackets rätt att organisera sig och förhandla gör att det finns möjligheter att påverka EU-rätten bedömer LO och TCO.

Om det visar sig att facket får igenom sina klagomål i år kan det påverka inte bara den svenska Lavallagen utan även få konsekvenser för hela Europas rättsutveckling.

Men det är långt ifrån säkert att en fällning i ILO skulle leda till någon förändring. Den som bryter mot ILO:s konventioner hängs visserligen ut och får skämmas men några egentliga sanktioner finns inte.

De olika rättstraditionerna kan ses som kontinentalplattor på drift. I vissa tider stöter de och gnager mot varandra i åratal.

Niklas Bruun är professor på Helsingfors universitet och en av Europas främsta experter på arbetsrätt. Han var också med på gårdagens seminarium. Där varnade han för att de konflikter som kan uppstå ifall då ILO-rätten krockar med EU-rätten.

– Ingen har något att vinna på en juridisk tuppfäktning, sa Niklas Bruun som själv sitter i ILO föreningsfrihetskommitté.

Enligt honom är det svårt att tänka sig en EU-rätt som tvärvänder och plötsligt bortser från den fria rörligheten på den inre marknaden.

För att inte klyftorna mellan de olika juridiska systemen ska öka efterlyser Niklas Bruun ett klargörande i var de juridiska gränserna går. Han vill också att EU:s domstol oftare ska referar till ILO i sina avgöranden. På så vis kan rättsystemen som styr samtliga EU-länder närma sig varandra.