klicka på diagrammet för att se det i större format.

 

Skillnaderna mellan de allra lägsta lönerna i olika branscher har ökat efter sekelskiftet. I butiker och på krogar har lägstalönerna tagit ett rejält kliv uppåt – jämfört med i industrin och vården.

Arbetets kartläggning av lägstalönerna på fyra av LO:s stora avtalsområden visar att dessa vid ingången av 2000-talet låg synnerligen nära varandra.

Bara en femhundring i månaden skiljde mellan den högsta, Hotell- och restaurangavtalets, och den lägsta, Kommunals huvudöverenskommelse med Sveriges Kommuner och Landsting. Tio år senare har skillnaden mellan avtalen ökat till ett par tusenlappar. Lägstalönerna har stigit snabbast inom handeln och restaurangbranschen.

– En del av skillnaden kommer av att industrin har höjt i procent medan vi har höjt i kronor, säger Stefan Carlén, Handels förbundsekonom.

Avtalens lägsta löner är samtidigt historiskt sett viktiga i tjänstebranscherna, eftersom fler är berörda av dem.

För medan det bara är 1 procent av medlemmarna på IF Metalls teknikavtal som tjänar lägstalönen – resten har högre lön – så är det 18 procent av Handels medlemmar som gör det. Och på Hotell- och restaurangs område går hela 36 procent på avtalets allra lägsta lön, nästan fyra av tio anställda.

IF Metalls förbundsekonom Erica Sjölander framhåller att lönespridningen är större på förbundets område än på många andra LO-områden.

– Så fort man har varit anställd ett tag börjar klättringen på lönetrappan. Lägstalönens betydelse är större på områden där många bara jobbar en kort tid. Men det är ändå viktigt att hålla i lägstalönen och se till att den hänger med uppåt, säger hon.

Kommunals lägstalön är den lägsta bland de fyra som ingår i Arbetets granskning. Det är ock­så den som har gått upp minst sedan millennieskiftet.

Även Lenita Granlund, Kommunals avtalssekreterare, påpekar att få av förbundets medlemmar går på lägstalön. Och att många dessutom redan när de börjar sin anställning kommer in på högre löner.

– Dessutom förhandlar vi lokalt om lägstalönerna. Inom 37 procent av kommunerna och landstingen har man lokalt fått igenom högre lägstalöner än de som finns i det centrala avtalet, säger Lenita Granlund.

I debatten hävdas det ibland att lägstalönerna har ökat avsevärt snabbare än den allmänna löneutvecklingen, men Arbetets granskning visar att det beror helt på hur man räknar. Procentuellt har lägstalönerna stigit mer än medianlönen på arbetsmarknaden, även om skillnaden på ett par områden är ganska liten. Men räknat i kronor så har gapet mellan de lägst avlönade och medianlönen vuxit.

En som har forskat kring lägstalönerna är nationalekonomen Per Skedinger vid Institutet för näringslivsforskning. Enligt honom har det stor betydelse för sysselsättningen hur lägstalönen förhåller sig till genomsnittslönen i branschen. Och även i detta avseende har lägstalönerna utvecklas olika på de fyra LO-områdena.

Enligt Konjunkturinstitutet har avståndet mellan lägstalönen och genomsnittslönen minskat inom handeln och besöksnäringen, medan det varit så gott som oförändrat inom verkstadsindustrin och den kommunala sektorn. Per Skedinger hävdar att utvecklingen inom de privata tjänstesektorerna haft en negativ inverkan på sysselsättningen bland ungdomar och andra utsatta grupper.

– När lägstalönen höjs ökar risken för personer som tjänar minimilön att förlora sin anställning. Risken för att bli av med jobbet kan på samma sätt minska för dem som tjänar lite bättre, vilket jag funnit när jag undersökt detaljhandeln, säger Per Skedinger.

– Höjda lägstalöner får arbetsgivare att ersätta oerfaren arbetskraft med erfaren, är hans förklaring.

Men Stefan Carlén avvisar talet om negativa sysselsättningseffekter och pekar på erfarenheterna av sänkta arbetsgivaravgifter för ungdomar, som enligt honom kan likställas med en rejäl sänkning av lägstalönen för denna grupp.

– Om lägstalönerna utgör ett kostnadsproblem så borde arbetsgivarna efter den reformen ha valt att anställa unga i större utsträckning. Det har inte skett, utan i stället har sysselsättningen för unga inom handeln minskat, säger Stefan Carlén.

Han poängterar att en av poängerna med höga lägstalöner är att stimulera fram bättre produktivitetsutveckling.

– Frysta lägstalöner leder på sikt till att hela löneläget inom branschen försämras. På extrema låglönemarknader kan fler personer få plats, men det finns inga belägg för att den totala sysselsättningen i sin tur ökar, säger Stefan Carlén.