Teknikföretagen vill ha ett treårigt avtal med låga löneökningar och möjlighet att ändra det centrala avtalet i lokala förhandlingar. De vill inte se några individgarantier eller generella lönepåslag, men däremot ha möjligheten att visstidsanställa under längre tid.

I dag har parterna i industrin växlat krav inför de kommande avtalsförhandlingarna, som sätter igång direkt efter helgerna. Till arbetsgivarna i Teknikföretagen på Storgatan i Stockholm kom de fackliga motparterna IF Metall, Unionen och Sveriges Ingenjörer.

– Vi ser en lågkonjunktur, som fördjupas och som kommer att pågå under lång tid, förklarade Teknikföretagens vd Åke Svensson på presskonferensen. På en annan presskonferens talade industrifacken om en ekonomisk vändning uppåt under nästa år.

Arbetsgivarnas Åke Svensson sa:

– Vi eftersträvar ett treårigt avtal. För företagen är det viktigt med stabila förutsättningar. Och vi vill ha full dispositivitet för de lokala parterna.

Och han sa att arbetsgivarnas linje är att skapa konkurrenskraftiga företag genom att skapa flexibilitet.

Åke Svensson argumenterade också mot LO:s lönekrav på 2,8 procent och 700 kronor mer i månaden till alla med en lön under 25 000 kronor. Och han hävdade att ett sådant krontal strider mot industriavtalet. Åke Svenssons uppfattning är att märket, som industrins parter enas om, bara kan uttryckas i procent.

Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe sa att den lokala dispositiviteten ska innebära möjlighet att både ge högre och lägre löner än vad det centrala avtalet föreskriver. Och om de lokala parterna inte kommer överens ska det centrala avtalet gälla.

– I företagen bedömer man bäst produktiviteten och medarbetarnas kompetens och utveckling. Och det måste ske i lokala diskussioner, sa Anders Weihe.

För Teknikföretagen är det viktigt att ge lönepåslag till dem som utvecklas och är kompetenta och det är därför arbetsgivarna inte vill se några individgarantier eller generella lönepåslag, eftersom detta minskar möjligheten att ge löneökning till dem som arbetsgivarna tycker är värda den.

Facken inom industrin argumenterar för ett ettårigt avtal, men säger också att de kan tänka sig ett längre avtal om de får gehör för viktiga krav, varav ett är arbetstidsförkortning.

Anders Weihe säger att han tycker det är svårt att prata om att betala när de anställda inte arbetar, men han stänger inte dörren helt. Han tänka sig att diskutera möjligheten att exempelvis förlägga pensionen vid olika tidpunkter.

Företrädarna för Teknikföretagen vill inte precisera vad de menar med låga löneökningar. Både Åke Svensson och Anders Weihe säger att 2,8 procent i alla fall är för mycket – särskilt med tanke på att det ligger högre än det avtal som nu löper och som ger 2,6 procent i årlig löneökning.

Teknikarbetsgivarna vill dessutom öka möjligheterna att variera veckoarbetstiden. I dag kan arbetsgivaren på egen hand öka eller minska arbetstiden med en halvtimme per dag för den som arbetar dagtid måndag till fredag.  Nu vill arbetsgivarna ha möjlighet att ändra arbetstiden med fem timmar under en vecka och också ha möjlighet att lägga fem timmars extra arbete på lördagar.

I dag är den maximala övertiden 150 timmar under ett år. Till det kommer att arbetsgivaren och den anställde kan komma överens om ytterligare 50 timmars övertid. Detta vill Teknikarbetsgivarna öka till 100 timmar per år.

Och Teknikföretagen vill också har större möjlighet att visstidsanställa. Idag är en visstidsanställning begränsad till 12 månader i teknikavtalet. Det vill arbetsgivarna öka till 24 månader.

Arbetet har tidigare berättat om fackens gemensamma lönekrav. På presskonferensen i samband med överlämnandet av krav till arbetsgivarna lade de också fram krav som är speciella för vart och ett av förbunden.

För IF Metalls del handlar det bland annat om en individgaranti på 430 kronor och den ska vara 600 kronor på företag som inte har lönesystem. Sveriges Ingenjörer vill att restid ska räknas som arbetstid. Och Unionen kräver ersättning för att tjänstemännen ofta är tillgängliga utanför den vanliga arbetstiden.