Första steget mot framtiden

Lek som lär. Katica Raić tillsammans med fyra av barnen på Blåsippan – från vänster Sandra, Sara, Frank och Jimmy.

Katica jobbar med barn från hela världen. Ibland börjar barn som inte kan ett ord svenska på förskolan Nyckelpigan i Vårby gård i Huddinge. Det ställer krav på pedagogiska färdigheter hos personalen.

– I början får man använda alla möjliga sätt – som kroppsspråk, andra barns språkkunskaper och personalens språkkunskaper, berättar barnskötaren Katica Raiċ.

Lärandet börjar i förskolan. Barnens språkutveckling kommer först, sedan andra ämnen som matte och naturkunskap. Då handlar det om lekfull inlärning i vardagen. Hur många knivar och gafflar behövs när jag dukar?

– Språket är nyckeln till alla andra ämnen, säger Katica Raiċ.

I 33 år har hon jobbat som barnskötare. Hon har en universitetsutbildning i ekonomi och juridik och hann börja i yrket i Dubrovnik. När hon flyttade från Kroatien till Sverige 1976 fick hon börja om.

Handläggaren på Arbetsförmedlingen bläddrade bland städjobben, men Katica Raiċ ville annat. Hon ringde runt till några kommuner och sökte jobb som hemspråkslärare. I Solna fick hon jobb på heltid.

Så småningom bytte hon till förskolan. Hon kunde få fast jobb som barnskötare. Det avgjorde saken. Hon valde bort att läsa till förskollärare på kvällarna. Hon hade blivit mamma och ville ägna all fritid åt sin dotter. Utbildningen skulle ändå inte betala sig.

Hemma pratade hon bara kroatiska. Hennes dotter skulle lära sig svenska av svenskarna, som kunde uttala orden rätt. Svenskfödda barn var i majoritet i skolan och bland lekkamraterna ute på gården.

På 1970- och 80-talen fanns det tvåspråkiga avdelningar på dagis för grekiska, italienska, finska och jugoslaviska barn. Personalen kunde barnens hemspråk och kunde slussa in dem i svenskan tillsammans med svenska barn i gruppen.

Det går inte längre. I Huddinge finns ett hundratal nationaliteter.

22 barn mellan tre och fem år är inskrivna på avdelningen Blåsippan, Katica Raiċs arbetsplats. Ett av dem har svenska som modersmål. De andra kommer från länder som Bangladesh, Afghanistan, Irak, Syrien och Polen. De får inte lära sig svenska av svenska barn.

Katica Raiċ tror ändå att de kan lyckas i livet.

– De har chansen om de vill. Med intresse, stark vilja och hårt jobb kan de uppnå sina mål. De får mycket med sig från oss.