Foto: Henrik Montgomery

Individuella löner väcker frågan om individgarantier. Lenita Granlund tycker att den frågan får avgöras inom vart och ett av Kommunals 70 avtalsområden – men ska man ha garantier ska de vara höga. Om garantin stannar vid en hundralapp kan det blir något som chefen gömmer sig bakom.

 

För första gången sedan 2002 ska Kommunal ta beslut om en ny lönepolitik. Budskapet från medlemmarna är tydligt. De vill ha kvar de individuella lönerna – men samtidigt vill de ha bättre lönesamtal och en tydligare koppling mellan kunnande, arbetsinsats och lön.

– Resultatet stämmer ganska väl överens med den bild vi har, säger Kommunals avtalssekreterare Lenita Granlund, som har pratat om löner på längden och tvären med hög som låg i Kommunal sedan 2010.

Då tillsattes den lönepolitiska utredning som kongressen ska besluta om i maj. Den kommer inte att föreslå några radikala förändringar, utan snarare förbättringar.

– Alla undersökningar tyder på att våra medlemmar vill ha betalt för sina arbetsinsatser och sin utveckling i yrket, konstaterar Lenita Granlund.

– Däremot måste vi bli tydligare i vår lönepolitik.

Kommunal har haft individuella löner sedan 1994. Med nästan 20 års perspektiv går det att konstatera att systemet inte har drivit upp löneläget.

– Man kan konstatera att de individuella lönerna har betytt väldigt lite, säger Lenita Granlund.

Vid övergången till individuella löner 1994 skickade de centrala parterna inte med några riktlinjer. Resultatet har blivit alla möjliga lokala modeller – allt ifrån renodlade individuella löner till lokala löneförhandlingar där hela gruppen får lika mycket.

Många medlemmar känner inte till lönekriterierna. Ännu fler begriper sig inte på dem. Lönesamtalen får dåligt betyg i forskarnas rapport. Enkätsvaren visar att tilltron till chefens förmåga att bedöma den egna arbetsinsatsen är dålig. Många fruktar att ingen ser vad de faktiskt uträttar på jobbet.

– Kopplingen mellan utveckling i yrket och löneutveckling måste bli tydligare. Vi måste höja statusen så att ungdomar utbildar sig för jobb i vård och omsorg. Nu går utvecklingen åt motsatt håll. Prognoserna visar att det kommer att fattas hur mycket folk som helst inom vård och omsorg i framtiden, säger Lenita Granlund.

För att klara personalförsörjningen krävs utbildning, ansvar, arbetsinsats, utveckling i yrket och lön. Det är Lenita Granlund övertygad om.

– Vi vill att de som arbetar i vård och omsorg ska vara utbildade, men det krävs vettiga löner för att folk ska vilja ta jobben, anser hon.

Marknadskrafterna driver inte upp lönerna i vård och omsorg – personalbristen till trots. Det är åtminstone Kommunals erfarenhet.

Lenita Granlund:

– I stället för att satsa på utbildad personal väljer arbetsgivarna att ta in outbildade. Resultatet blir att de som har utbildning får ta på sig ett större ansvar. De får en pressad arbetssituation och sämre arbetsmiljö.

– Den brist på arbetskraft vi står inför kanske kan påverka lönerna till viss del, men inte så där särskilt mycket om vi inte får ett nytänkande. När det har varit brist på arbetskraft tidigare har det bara lett till flera outbildade och fler visstidsanställda.

Kompetens, jämställdhet och utveckling i yrket ser Lenita Granlund ser tre grundläggande frågor i Kommunals framtida lönepolitik. Nu slutspurtar den lönepolitiska utredningen. Medlemmar, förtroendevalda och anställda har sagt sitt. Fältarbetet är klart.

Nu återstår bara att koka ihop ett förslag.