
Lisbeth Karlsson, Kaggeleds äldreboende.
Piggare äldre utan lunch
Kockmössa, vit rock och pepita-rutiga byxor. Ingen kan ta miste på att det är köket som är hennes domän. När Kaggeleds äldreboende införde en ny matordning fick undersköterskan Lisbeth Karlsson nya arbetsuppgifter.
De stora fönstren släpper generöst in dagsljuset. Köket är överväldigande vitt, blänkstänk i det rostfria. Lisbeth Karlsson öppnar värmeskåpet och tar ut dagens huvudmål hon just färdigställt.
Bredvid står den första vagnen redo. Hon lastar den full med rykande varm och doftande mat, lantbiff med senapssås, tillsammans med nygjord sallad.
– Och körsbärssoppa till efterrätt, säger Lisbeth och hämtar en stor kanna som hon ställer bredvid marängerna.
I nybyggda Kaggeledshuset i Göteborg finns äldreboende på tre våningsplan. Samtidigt som verksamheten drog i gång i maj infördes en ny måltidsordning. Förändringen – många små måltider på tider som passar de äldre – har redan gett effekt. Inte minst märks det på att matlusten ökat rejält. Numera slängs nästan ingen mat, och både anhöriga och personal vittnar om att de boende är mycket piggare.
Det nya måltidskonceptet har också fått konsekvenser när det gäller personalens arbetsfördelning. För att måltiderna ska hålla så hög kvalitet som möjligt är sex tjänster avsatta till köksarbete. Dessa personer ansvarar för att färdigställa maten enligt dagens meny – vilket ger personalen ute på de åtta avdelningarna mer tid att ägna sig åt de boende.
Lisbeth är en av två undersköterskor som arbetar i mini-storköket på plan ett. Kockkläderna signalerar uppdraget – maten i fokus. Vid den här tiden på dagen, mellan tolv och två, är det som mest hektiskt. Då ska de kylda huvudkomponenterna från centralköket förvandlas till en inbjudande måltid.
– Det är jättebra att få koncentrera sig enbart på maten. Att det är en person som har hand om måltiderna är också en trygghet för de boende. De kommer ofta förbi köket för att prata, säger Lisbeth.
– Och så är det mer hygieniskt. Förut kunde man stå i köket och göra i ordning maten när det larmade och man var tvungen att gå ifrån för att hjälpa någon på toaletten.
Att hanteringen av mat är ett eget arbetsområde har också gett måltiderna högre status. Den lilla blå boken, där de boendes individuella kostkort finns samlade, är alltid med på vård- och omsorgskonferensen varje månad. Där har maten blivit en lika viktig fråga som medicineringen.
Men det handlar inte bara om näring utan också om livskvalitet.
– De boende är väldigt positiva, det är roligt att maten är så uppskattad, säger Lisbeth.
Hon sökte kökstjänsten eftersom hon är intresserad av att jobba med mat. Från början var det ingen självklarhet att bemanna köken med undersköterskor, men det finns flera fördelar. En är att den individuella anpassningen av kosten underlättas.
– Jag känner de boende och vet vilka som inte klarar av att tugga en köttbit. En dag i veckan jobbar jag ute på avdelningar, så jag tappar inte den traditionella undersköterskerollen helt.