Foto: Stefan Jerrevång

Gunilla Karlsson

Gunilla Karlsson

Gunilla Karlsson ramlade ur rullstolen och blev liggande i hallen en dryg ­halvtimme, tills någon passerade förbi i trapphuset och hjälpte henne.

 

Gunilla Karlsson har haft färdtjänst i ett och halvt år. Det fungerar bra för det mesta. Två gånger har hon väntat förgäves. Den tredje gången gick det riktigt illa.

Den sjukresan slutade med att ms-sjuka Gunilla Karlsson ramlade ur rullstolen och blev liggande på golvet hemma i hallen.

– Jag grät hela tiden. Larmet låg på byrån och mobilen i handväskan – utom räckhåll, berättar hon.

Det hände strax före klockan 13. Ytterdörren stod öppen. Efter en dryg halvtimme kom grannens kattvakt förbi och larmade hemtjänsten. Tio minuter senare fick ­Gunilla Karlsson hjälp upp i rull­stolen.

Då hade hon blivit brutalt påmind om skillnaden mellan en sjukresa och färdtjänst. Färdtjänst innebär att chauffören följer med ända in i lägenheten. Sjukresa innebär att chauffören släpper av sin passagerare utanför porten.

– Jag orkar inte upp för rampen själv, så jag frågade om han inte kunde hjälpa mig. Han var stressad och grinig men hjälpte mig till ytterdörren. Då måste jag be om hjälp en gång till för jag orkar inte låsa upp. Han låste upp, slängde nyckelknippan i mitt knä och gick.

När hon kom innanför dörren ­böjde hon sig ner för att ta upp ­posten. Då ramlade hon ur rull­stolen och blev liggande. Hennes barn anmälde händelsen till taxi­bolaget.

Gunilla Karlsson har haft färdtjänst i ett och ett halvt år. Hon är van vid hjälpsamma chaufförer som följer henne in och plockar upp ­posten.

Taxi kör sjuktransporter och färdtjänst med samma fordon. Resenärerna ser ingen skillnad. Majoriteten är över 80 år.

– De som normalt åker färdtjänst har nog svårt att förstå skillnaden, säger Monica Björklund, chef för landstingets patientkontor i Östergötland.

Den som behöver hjälp på sjukresan får ta med en följeslagare – men det förutsätter att någon kan ställa upp mitt på dagen.