De flyr färdtjänsten

Färdtjänstens chaufförer har fått nog av ackordslöner, försämrade arbetsvillkor och lönesänkningar. När företagen lägger för låga anbud är det ofta chaufförerna som får ta smällen – som i Linköping, där chaufförerna fick sänkta löner.

Dagen efter beskedet om sänkta löner hängde en vild strejk i luften, men modet svek. Färdtjänstens chaufförer i Linköping jobbade som vanligt.

– En stor besvikelse. Jag tror att vi hade vunnit om alla hade satt sig ner, säger chauffören Tomas Karlsson.

Han fick nog och sa upp sig. Den 1 oktober gick han hem. Nu är han arbetslös. Kollegan Mats Jonsson hade också fått nog. Han gick i pension strax efter fyllda 64. Det kostar honom 700 kronor i månaden i lägre pension.

– Jag hade tänkt jobba längre, men de sänkte min lön med 3 000 kronor och hela atmosfären på företaget blev jättedålig, berättar han.

Det är han och Tomas Karlsson som träffar Arbetet – inte de som ­jobbar kvar. De är rädda om sina jobb.

Färdtjänstens chaufförer i Linköping står inte på barrikaderna. De flesta är inte med i facket. Därmed kan Transport inte sätta kraft bakom lönekraven.

– Bärplockare har bättre avtal, som någon uttrycker det.

De nya, sänkta lönerna följer taxiavtalet. Två taxibolag, Taxibil i Östergötland och Taxi Finans, vägrade förlänga ett lokalt avtal. Därmed tar riksavtalet över.

Det öppnar för löner på 17 000 kronor i månaden.

– Min lön sänktes med 19 kronor i timmen, säger Tomas Karlsson. Omräknat till månadslön blir det 3 150 kronor mindre.

Det finns tre olika sorters avtalsenlig lön för anställda chaufförer i färdtjänsten i Linköping:

• Timlön

• Provision på inkört belopp med en garantilön på 17 400 kronor

• Veckolön plus ackord: 3 340 kronor i veckan plus 1:25 per kilometer och 5:50 för den första passageraren på en ny slinga.

Mats Jonsson och Tomas Karlsson gick från timlön till veckolön med ackord och förlorade 3 000 kronor i månaden.

I våras kallade ledningen till ett möte. Där fick chaufförerna beskedet. Mötet blev kort och stormigt. ­Chaufförerna reste sig upp och
gick.

Dagen därpå körde de som vanligt.

– De är rädda. De blir hotade på olika sätt. Inte fysiskt, men ledningen kan säga: ”Om inte ni sänker lönerna måste vi lägga ner”, berättar Leif ­Geewe, som gick i pension den 26 oktober, lagom till 65-årsdagen.

– Det är ett jättetrevligt jobb och jag hade tänkt jobba kvar fram till nästa upphandling på sommaren 2014, berättar han.

Men han fick nog av chefer, stress, pressade körtider och dålig respekt för raster och arbetstider. Han var anställd av ett annat åkeri och tjänade drygt 119 kronor i timmen, ungefär 20 000 kronor i månaden, när han slutade. Han fick inte sänkt lön, men prispressen satte ändå spår i lönekuvertet.

– Jag skulle egentligen ha 125 kronor i timmen, men vi avstod från två löneökningar, berättar han.

Patrik Emanuelson jobbar på samma åkeri. Han är ordförande i Transports taxiklubb i Linköping och kämpar i motvind. Mats Andersson, regionalt skyddsombud på Transport, uppskattar att mellan 25 och 30 procent av chaufförerna i Linköping är med i facket.

– Vi kör med uppsökande verksamhet och försöker värva nya medlemmar, men det är jättesvårt. De flesta tycker att det är för dyrt. Jag betalar 615 kronor i månaden, berättar Patrik Emanuelson, som också tjänar drygt 119 kronor i timmen.

Mats Andersson är också ute och söker upp chaufförer.

– Det vi kan göra är att organisera, men jag tror att vi behöver en framgång i det fackliga arbetet för att lyckas bättre, säger han.

Det blir ett moment 22: Utan medlemmar, inga framgångar och utan framgångar, inga nya medlemmar.

Emir Sobo är vd för paraplybolaget Taxibil i Östergötland som driver beställningscentralen och taxibolaget Taxi Finans. Bolagen sänkte färdtjänstchaufförernas löner den 1 april. Enligt Emir Sobo blev bolagen ”mer eller mindre påtvingade ett jättedåligt lokalt avtal med Transport” när de hade vunnit upphandlingen av färdtjänst 2008.

– Vi har ett dåligt avtal med Linköpings kommun och vi har haft jättestora förluster hela tiden, säger han.

Lämnade ni ett för lågt anbud?

– Förlusterna beror på flera olika faktorer, som jag inte närmare kan gå in på, men ett lågt anbud är en del av förklaringen.

Mats Jonsson, som blev pensionär ett år i förtid i protest, tjänade ändå på affären. Nu jobbar han extra åt ett annat åkeri och tjänar 125 kronor i timmen. I oktober jobbade han 75 timmar, 35 mer än hade tänkt sig från början. Han fick ihop närmare 18 000 kronor efter skatt med pension och lön.

Det är mer än han tjänade som anställd – före skatt.

 

Den 94-åriga kvinnan i rullstolen fick vänta i en dryg halvtimme. Beställningen går till Samres i Senegal,
sedan till taxis beställningscentral i Linköping och till slut till chauffören. Den här gången fungerade det inte.

• Taxiresan slutade på hallgolvet
• Kaos när kommuner pressar färdtjänstpriser