Kollektivavtalen i kommuner och landsting är sämre än lagen på många punkter. Det gäller till exempel rätt till heltid, otrygga anställningar på visstid och turordningen vid uppsägningar.

Det visar en ny rapport från IFAU, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering. Forskaren Carin Ulander-Wänman har analyserat kollektivavtal för arbetare och tjänstemän i kommuner och landsting och jämfört med lagen.

– Anställningsvillkoren i kommuner och landsting är på många sätt till arbetstagarnas nackdel eftersom de jämfört med lagstiftningen är mer flexibla för arbetsgivaren och mindre trygga för arbetstagaren. De här anställningsvillkoren kan utgöra en risk för arbetstagarnas hälsa, anser hon.

Då syftar hon på att kollektivavtalen innebär att anställda i kommuner och landsting är skyldiga att jobba dubbelt under långa perioder vid behov. Vid sidan av den egna tjänsten ska de vara beredda att vikariera för en frånvarande arbetskamrat. Den skyldigheten gäller under sex månader.

Det här kan vara en förklaring till att de som jobbar i kommuner och landsting är långtidssjukskrivna mer än andra på arbetsmarknaden.

– Man kan fråga sig om inte offentliga arbetsgivare borde vara progressiva, jobba för goda anställningsvillkor och vara en förebild för arbetsmarknaden i övrigt, säger Carin Ulander-Wänman.

Rätten till heltid i kommuner och landsting minskas av bestämmelser i kollektivavtalen. Det beror på att avtalen avviker från lagen om anställningsskydd (las). Lagens regler ger anställda större möjligheter till företräde till högre sysselsättningsgrad. Dessutom har anställningstid och högre ålder större betydelse i las än i kollektivavtalens regler.

Avtalen öppnar för fler otrygga anställningar. Kollektivavtalen ger kommuner och landsting större möjligheter att anställda på visstid än vad lagen medger.

Turordningsreglerna är oklara. Kollektivavtalen innehåller andra bestämmelser än las. Det går överhuvudtaget inte att läsa avtalet och räkna ut hur turordningslistan ska se ut vid uppsägningar.

Carin Ulander-Wänman går igenom 19 olika anställningsvillkor och jämför lag och avtal. Det visar sig att anställningsvillkoren i kommuner och landsting är lagens regler på 16 av 19 jämförda punkter. Frågan om arbetarnas rätt till kompetensutveckling är oreglerad i avtalen.

Ofta är det försämringar som strider mot lagstiftarnas intentioner som de uttrycks i exempelvis las och arbetsmiljölagen, men frågan är om regering och riksdag vet hur det ser ut på arbetsmarknaden. Orsaken är att lagarna är dispositiva. Det betyder att kollektivavtalen tar över.

I kommuner och landsting är det inte bara de centrala avtalen som ersätter lagen. Det finns även möjligheter att komma överens lokalt.

Det öppnar för alla möjliga lösningar och frågan är om någon har koll på helheten.

– Kollektivavtalens allmänna villkor borde följas upp och analyseras på samma sätt som Medlingsinstitutet följer upp lönerna. I första hand är det parternas ansvar att analysera konsekvenserna av ingångna avtal för medlemmarna, tycker Carin Ulander-Wänman, som också anser att politikerna måste hålla sig informerade.

En av fyra på arbetsmarknaden, 1,1 miljoner människor, jobbar i kommuner och landsting. De allra flesta är kvinnor.

– Man kan fråga sig varför den sektor som har mest kvinnliga arbetstagare har den här sortens arbetsvillkor. Det är relevant fråga, även om jag inte har något svar på den, säger Carin Ulander-Wänman.