Klicka på illustrationen för att se den i större format.

Färre medlemmar betyder inte bara fattigare fack. Det innebär ­också svagare skyddsombud och sämre arbetsmiljö, visar en rikstäckande ­undersökning som Statistiska centralbyrån gjort åt LO.

I undersökningen svarar 2 450 skyddsombud på sammanlagt 35 frågor om bland annat vilket inflytande de har på arbetsplatsen, stödet från det egna facket, behovet av utbildning och vilka arbetsmiljöfrågor de anser är viktigast.

Svaren visar att det har skett en kraftig försämring i skyddsombudens villkor på flera områden sedan förra undersökningen 2006.

– Skyddsombudens status och ställning på arbetsplatsen måste höjas, konstaterar LO:s avtals­sekreterare Torbjörn Johansson.

Frågan kommer att diskuteras av LO-förbundens avtalssekreterare, och om Johansson får som han vill kommer skyddsombudens ställning bli en fråga för nästa avtalsrörelse.

– Det är i alla fall vad jag vill. Vi måste öka skyddsombudets status både via avtalsvägen och genom att ställa krav på regeringen. Skyddsombuden behöver mycket mer resurser än vad de kan räkna med i dag.

Sedan 2006 har skyddsombuden blivit både färre och svagare.  LO-förbunden har tappat över 300 000 medlemmar och 4 000 skyddsombud. Samtidigt har Arbetsmiljöverket tvingats rusta ner, statsbidraget till skyddsombudens utbildning upphört och regeringen har planer på att avkriminalisera arbetsmiljölagen.

– Funkar inte lagen så måste vi prova avtalsvägen för att skydda våra medlemmar, vi har inget annat val, säger Sten Gellerstedt, utredare på LO och författare till rapporten Skyddsombudens erfarenheter 2012 – Skyddsombuden 100 år.

I dag får betydligt färre skyddsombud utbildning, enligt undersökningen. Två av tre kan inte ta den tid som krävs för uppdraget. Och bara hälften blir informerade om viktiga förändringar i arbetsmiljön.

– Det är riktigt dåligt, säger Sten Gellerstedt. Skyddsombud har enligt lagen rätt till den tid som fordras för uppdraget. Och undanhållande av information är ett brott som kan drivas till domstol.

Det är de ensamma skyddsombuden på mindre arbetsplatser med flest otrygga anställningar och långa entreprenörskedjor som har svagast ställning. Men också den fackliga organisationsgraden har stor betydelse för skyddsombudets ställning, visar undersökningen.

Titta på tabellen här till höger som visar hur många medlemmar det går på varje skyddsombud i LO-förbunden.

Pappersarbetareförbundet, som har högsta organisationsgraden och flest skyddsombud bland LO-förbunden, lyser med sin frånvaro när det gäller stora problem i arbetsmiljön (se ovan). Samtidigt ligger facket i topp på en rad områden som ger skyddsombudet en stark ställning (ovan till höger).

Villkoren är de motsatta för skyddsombuden i Hotell- och restaurangfacket (HRF), som både har lägsta organisationsgraden och minsta antalet skyddsombud inom LO. Fackets skyddsombud ligger exempelvis sämst till när det gäller tid för uppdraget, utbildning och stöd från arbetsgivaren. Det är också här som cheferna ägnar minst tid åt arbetsmiljön, enligt skyddsombuden.

Det är inte konstigt att Pappers ligger så högt, enligt Sten Gellerstedt. Där arbetstagaren är högt värderad, där har också skyddsombudet starkast ställning, exempelvis inom massafabriker och stålverk. Skyddsombuden är svagast där arbetstagarna är lätt utbytbara, exempelvis inom Handels, HRF och Fastighets, förklarar han.

– Lättast utbytbara har lägsta skyddet och sämsta arbetsmiljön.

Sedan arbetsgivarföreningen Saf ensidigt sade upp arbetsmiljöavtalet med LO och PTK i början av 1990-talet har skyddsombudens utbildning minskat stadigt. 2010 kom dock LO och Svenskt Näringsliv överens om tio miljoner kronor per år under fem år för skyddsombudens vidareutbildning. Pengarna disponeras av LO och används till centrala och regionala utbildningar.

LO rekommenderar minst 40 timmars grundutbildning och en dags vidareutbildning varje år. Något som de flesta arbetsgivare struntar i.

Sämst är arbetsgivarna på hotell och restauranger, där vart fjärde skyddsombud inte får någon utbildning alls.

Den viktigaste förklaringen är att HRF har väldigt många små arbetsplatser där arbetsgivarna har mycket dåliga kunskaper om arbetsmiljön och om förtroendeuppdrag i allmänhet, berättar Stefan Eriksson, arbetsmiljöombudsman på HRF.

Dessutom är hotell och resta­uranger de snabba puckarnas bransch där skyddsombudet varken hinner planera utbildning eller tid för uppdraget innan det blir dags att byta jobb eller arbetsplats.

– Vi omsätter nästan hela medlemskåren på 32 000 medlemmar på fyra till fem år, säger Stefan Eriks­son.

I snitt passerar alltså 8 000 medlemmar in och ut varje år. Den höga omsättningen gör det svårt att dels behålla de cirka 400 skyddsombuden, dels rekrytera nya.