Idag är jag uppfylld av sorgen över att behöva köra ut över en halv kubikmeter utmärkta äpplen i skogen för att ligga där och ruttna eftersom ingen har tid att ta hand om dem. Som hade kunnat bli mos, must, juice, ja calvados om det bara funnits tid att stå i ett ångande kök och turas om vid passervaggan och samtidigt komma nära ett samtal om tillvarons mening, som kanske egentligen går ut på att ta tillvara på det som givits oss till skänks, från de träd som Alfred planterat och ympat och som numera mest är till besvär. Det blir en frys full med symboliska byttor, men bara en bråkdel av den rikedom som hade kunnat fördelas till alla om det bara funnits tid.