Ska vi lägga ner alla fritidshem?

Frågan är berättigad efter att Kommunal släppt sin rapport ”Har någon sett Matilda?”

Den visar att det 1980 gick sju barn på varje anställd på våra fritids.

2011 var siffran 20 barn per anställd, samtidigt som barngrupperna vuxit kraftigt. Fler barn och färre personal i varje grupp, alltså.

Det oroväckande är att det numera ses som oundvikligt att alla fritids, skolor och dagis alltid måste skäras ned eftersom de enligt någon underlig naturlag ständigt kostar för mycket.

Detta trots att vi blir rikare för varje år, både som privatpersoner och som nation.

Ständigt får vi mer i plånboken, men ständigt satsar vi mindre på våra fritidshem.

Den borgerliga synen att offentlig sektor av naturen alltid är för stor har gjort att nedskärningarna fått fritt spelrum med på tok för lite motstånd.

30 år av borgerligt förtal där offentlig sektor givits ett löjets skimmer och kallats ”ofantlig” sektor har givit nedskärningarna acceptans, till och med bland socialdemokrater.

Mer pengar, inte mindre, behövs för att garantera en bra verksamhet, säger Kommunals ordförande Annelie Nordström.

Frågan är: ska vi ta en del av våra ständigt höjda rikedomar för att värna fritidshemmen?

Eller lägga ned allt?