Se till att barn- och äldreomsorg får resurser, kräver debattörerna. Det är den stora frågan, inte privatiseringar eller vinstuttag.  Foto: FREDRIK SANDBERG

Foto: Fredrik Sandberg

Se till att barn- och äldreomsorg får resurser, kräver debattörerna. Det är den stora frågan, inte privatiseringar eller vinstuttag.

 

Du kan inte betala för en Skoda och förvänta dig en Mercedes. Så enkelt är det. Tyvärr verkar det så ibland när det handlar om barn- och äldreomsorg. Att man genom något trolleritrick kan få mer välfärd trots ständiga nedskärningar i snart 30 års tid. Det här är vad debatten borde handla om, i stället diskuteras nästan uteslutande om vinst eller inte, privat eller offentligt, svart eller vitt.

De stora vinster vi ser i dag i vissa välfärdsföretag är så klart helt oacceptabla när det samtidigt finns stora hål och revor i vården och omsorgen. Men att tro att hela lösningen ligger i att säga ja eller nej till privata företag och/eller vinster är naivt. Dessa frågor är viktiga men vi får inte i vår upprördhet förminska problemet.

Det största hotet mot en bra välfärd för alla är inte vinsterna eller driftsformerna utan nedskärningarna. Under en lång tid har mycket av det välfärdssamhälle som byggdes upp under 60- och 70-talet raserats. Dessa nedskärningar påbörjades långt innan de privata aktörerna gjorde sitt intåg på välfärdsmarknaden och kommer i förlängningen att leda till katastrofala följder både för barn och äldre, våra medlemmar och för samhället i stort.

Exempelvis är det 25 procent större barngrupper i förskolan i Sverige i dag än det var 1985. Det är också tre gånger så många barn per anställd på fritids i dag än det var 1980. En tredjedel av Kommunals medlemmar tvingas gå ner i arbetstid under småbarnsåren på grund av att barnomsorgen inte är tillgänglig när de jobbar. Inom äldre­omsorgen är det om möjligt ännu värre. De över 80 år som får offentligt finansierad äldrevård har minskat från 62 procent 1980 till 37 procent 2006. 100 000 personer har gått ner i arbetstid för att ta hand om sina äldre anhöriga när äldreomsorgen inte räcker till. Listan kan göras lång.

Det är Kommunals medlemmar som jobbar i vården och omsorgen, både kommunalt och privat, som bär bördan av de krympande välfärdsambitionerna på sina axlar. De vänder ut och in på sig själva för att trots dåliga förutsättningar ge den omvårdnad som barn och äldre behöver. De känner en växande frustration över att försöka få en omöjlig ekvation att gå ihop med allt mindre resurser och allt större behov. Många av dem älskar sina jobb men avskyr sina arbetsvillkor.

Det är fortfarande svårt att få ett heltidsjobb, andelen otrygga korttidsanställningar har ökat liksom delade arbetspass och tät helgtjänstgöring. Så vem ska älska de här jobben i framtiden? Vem vill jobba i en bransch med sådana villkor? Inte de unga i alla fall, de vänder dessa yrken ryggen vilket blir tydligt om vi ser på söktrycket till dessa utbildningar på gymnasiet.

Så vad blir följderna av denna utveckling och vem bär skulden?

Förlorarna är såklart de som har de största behoven. De rika och bemedlade klarar sig alltid. Denna utveckling ser vi tydligt i dag med privata tilläggsförsäkringar inom vården och nannys som tar hand om barnen.

Skulden är framförallt politikernas. Man har under lång tid prioriterat ner barnen, de sjuka och de äldre. Man har på senare år ofta använt de privata företagen för att skjuta ifrån sig ansvaret för nedskärningarna. Det finns kommuner som nästan tävlar om att driva äldreomsorg för lägsta pris. Man kan inte upphandla äldreomsorg för en spottstyver och sedan bli förvånad när den inte håller måttet.

Det är en tragisk och kortsiktig politik som slår fel. För det är inte bara moraliskt rätt med en bra välfärd – det är dessutom smart. En bra välfärd är en förutsättning för både arbetslinjen, utveckling och tillväxt. För det är väl bättre att personer jobbar och bidrar än att de tvingas gå ner i arbetstid för att ta hand om barn och äldre när samhället inte räcker till?

Nu är det dags att kavla upp ärmar­na och blicka framåt. Det får vara slut på de tusen stegens reträtt inom välfärden. Barn- och äldreomsorgen ska bli bättre än någonsin, inte en blek kopia av vad den varit. Därför vill Kommunal att:

• Resurstilldelningen för välfärden ska öka. Riktade statsbidrag för att få upp bemanningen inom barn- och äldreomsorgen måste skapas. Dessutom måste statliga regler skapas kring minimibemanning i välfärden.

• Förutsättningar för privata företag och vinster inom välfärden måste ses över och politikerna ta ett större ansvar. Kommunal kommer innan årets slut att presentera förslag på lösningar.

• System som flyttar över kvalitetssäkringen för välfärdstjänsterna från folkvalda politiker till brukarna, som lagen om valfrihet (LOV), bör avskaffas. Att kvalitetsansvar för välfärdstjänsterna ska läggas på barn och äldre är orimligt.

Annelie Nordström
ordförande Kommunal

Per Holmström
förste vice ordförande Kommunal