Gå till innehållet
Gå till startsidan

Ett bättre arbetsliv kräver modig journalistik

Sök

Styr slumpen vilket jobb vi har?

Solen strålar och kundvärden Eva-Karin Svensson ska alldeles snart gå på sitt pass. I dag är det en tripp till Storlien som står på schemat. Hon har jobbat som konduktör i tio år. Drömde om att bli flygvärdinna som liten, jobbade inom vården i massa år innan hon hamnade inom järnvägen.

– Jag stortrivs med jobbet. Men det var väl egentligen en slump att det blev just tåg. Ingen i min släkt arbetar på järnvägen men en kompis till mig fick jobb som tågvärd och när jag hörde hur det var blev jag nyfiken.

Eva- Karin bjuder på kaffe i uppehållsrummet ovanpå stationen i Ånge. Det här är hennes stationeringsort och bor hon några minuters promenad från jobbet.

De har bytt arbetsgivare från Veolia till Norrtåg alldeles nyligen. Det mesta är sig likt förutom nya chica uniformer, ny titel och lägre lön.

– Det där med lönen är ju inte så kul men jag är nöjd med att slippa byta stationeringsort till Sundsvall eller Östersund. Då skulle jag få över två timmars pendling varje dag och det kostar ju också, både tid och pengar.

Eva-Karin är uppvuxen i Överturingen, 6 mil från Ånge. En by med stark sammanhållning och bykänsla, och hon hade ingen tanke på att lämna hembygden för att plugga vidare.

– Jag började jobba inom vården och det var bra när barnen var små. Efter tio år utbildade jag mig till undersköterska men egentligen hade jag tröttnat på vården redan då. Jag utvecklades inte och ville se mig om och när jag fick veta att de sökte folk på SJ skickade jag in en ansökan.

Eva-Karin var en av de som fick jobbet bland 100 sökande och började utbildningen till tågvärd. Och hon ångrar sig inte. Allra roligast var tiden när hon jobbade ombord på nattåget – som att jobba på en pub med glada människor på väg på semester. Inte för att hon längtar tillbaka men det var kul att ha varit om det.

– Hur ser en arbetsdag ut?

– Jag jobbar olika skift. I dag går jag på 15.15 och slutar 22. Jag ska åka till Storlien, byta tåg och åka tillbaka till Ånge. Varannan vecka är det en överliggning i Sundsvall och det är alltid trevligt. Förr var det mycket mer. Man var i Göteborg och Stockholm flera gånger i månaden. Man fick se sig om och träffa folk. Det jag tycker bäst om är att ingen dag är den andra lik. Folk kanske tror att det är enahanda jobb men man vet aldrig vad som ska hända under en dag. Vissa saker gör man ju varje tur: kontrollerar biljetter, säljer biljetter, plockstädar under tågvändningarna, tar hand om anslutningar vid förseningar och säljer fika i kiosken. Vi är bara en personal ombord så det blir lite av varje.

– När är du som mest nöjd med jobbet?

– Det är nog när man ordnat upp en jobbig situation. Om det är en försening och man har fixat alla anslutningar och alla passagerarna är på väg dit dom ska. Då känner jag mig riktigt nöjd.

– Är du kvar om tio år?

– Ja så känns det idag i alla fall men man vet ju aldrig vad som händer i framtiden.