#minrasism heter en uppstötning på Twitter som leder mina tankar till Olof Palme.

Några berättar att de inte vill jobba i invandrartäta förorter och en poet gömmer sin Iphone då han ser en ”invandrarman”. Vad vi har att göra med är alltså ett gäng människor som går ut och berättar om sina fördomar och hoppas på förlåtelse.

Det är naivt och kan spela rasisterna i händerna. Samtidigt kan jag se poängen med tanken. En riktigt saftig bekännelse kan bli ett sätt att ta itu med de egna fördomarna.

”Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet”, sa Olof Palme. ”Den gror på arbetsplatsen, vid köksbordet och i grannkvarteret.”

Den gror med andra ord runt omkring oss och ibland också inom oss. Häromveckan hittade jag ett ogräs inom mig själv. #minrasism handlar om svenskar.

Jag drack en kopp kaffe i Barcelona. På andra sidan bordet satt en spansk statsvetare. Han beklagade sig över sina landsmän. Spanjorer är ointresserade av politik, gnällde han argt.

Jag tände till. Fattade ingenting.

Dagen innan hade jag träffat en familj som engagerat talat om Kataloniens frigörelse från Spanien.

En annan person hade berättat om sina protester. Hon är en av hundratusentals i den så kallade 15-M-rörelsen som är ute på gatorna och demonstrerar mot en allt tajtare svångremspolitik.

För mig luktar sånt politik.

Så jag pressade honom lite. Sa att spanjorerna visst verkade vara intresserade av politik. Jag sa dessutom att det var otänkbart att tänka sig att svenskar skulle fara ut på gator och torg på det där spanska sättet. Han tittade på mig med en stickande blick. Som om jag vore någon sorts stenåldersmänniska.

– Vad tror du skulle hända ifall era löner sänktes, folk blev arbetslösa och inte klarade av att betala sina räkningar, undrade han.

Jag antar att hans poäng var att människor, oavsett var de bor, sätter i gång att agera politiskt om deras villkor förändras. Även svenskar.

För när det krisar vänder sig folk till dem som sagt sig värna om dem. De röstar fram en regering men när åtstramningarna fortsätter röstar de bort den.

På samma sätt vänder de sig till facket. Det blir en strejk, men lönerna fortsätter att sjunka, så ungdomar går spontant ut på torgen och gatorna och demonstrerar.

Det kan bli bra, protester som bidrar till att forma en ny politik. Samtidigt finns det all anledning att tänka på fortsättningen av Palmecitatet:

”Fördomen är skamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen. På arbetsplatsen, i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan eller pojken. Därför ligger fördomen alltid på lur. Även i ett upplyst samhälle.”