LO:s nya lönebildningsmodell får borgerlig kritik för att den skulle öka arbetslösheten.
Kritiken följer en klar trend. Alltid när de lägsta lönerna kommer på tal, vare sig det handlar om ingångslöner eller ungdomslöner, anser borgerlig logik nämligen att solidaritet med de lägst avlönade gör folk arbetslösa.
Höjda löner för de lägst avlönade gör att arbetsgivaren måste säga upp personal. Sänkta löner för de lägst avlönade gör att massor med arbetstillfällen plötsligt skapas.
Resonemanget förutsätter att lön endast är en kostnad i inhemsk ekonomi, vilket är fel då lön samtidigt utgör grunden för all köpkraft.
Ur ett medmänskligt perspektiv är det också beklämmande att höra hur lön kan ses som en kostnad och något i grunden ont bara när det handlar om de allra sämst avlönade.
Dessutom förutsätter resonemanget att köpkraft endast kan skapas av utländsk efterfrågan, vilket även det är fullkomligt fel.
I stället finns det klara ekonomiska skäl att upprätthålla alla människors köpkraft för att tvärtom skapa arbetstillfällen.
LO:s utmärkta lönebildningsmodell med ett krontalspåslag för de lägst avlönade blir därmed ett sätt att skapa solidaritet med de lägst avlönade och hålla uppe lägstalönerna utan att hota löneutvecklingen för de bättre avlönade, samtidigt som den skapar jobb.
