LO:s nya lönebildningsmodell med rimliga påslag för de lägst avlönade är nästan så vacker att man kan gråta.
Äntligen finns en solidarisk och i högsta grad realistisk vision att ställa mot den borgerliga visionen om ökade löneskillnader och ännu lägre löner för de lägst avlönade.
Enligt LO:s modell ska ett krontalspåslag bestämmas för dem med en månadslön under 25 000 kronor. Eftersom alla under brytpunkten får samma krontalspåslag innebär det att de lägst avlönade får högre procentuellt påslag, en nödvändighet om vi någonsin ska komma tillrätta med osakliga löneskillnader.
Modellen ger också en stabil solidaritet mellan förbunden i deras strävan att upprätthålla lägstalönerna.
Att upprätthålla lägstalönerna är helt nödvändigt för att upprätthålla efterfrågan på den inhemska marknaden, speciellt i en tid av ekonomisk oro och svikande konjunktur.
Därmed skapar modellen också nya arbetstillfällen, vid sidan av att fungera som en solidarisk sköld mot försöken att dumpa löner.
Det är dock här som modellen troligen kommer att få starkast kritik från borgerligt håll.
När de lägsta lönerna kommer på tal, vare sig det handlar om ingångslöner eller ungdomslöner, anser borgerlig logik nämligen att solidaritet med dessa de lägst avlönade gör folk arbetslösa.
Ett sådant resonemang förutsätter dock att lön endast ses som en kostnad i den inhemska ekonomin, enligt borgerlig logik anses det endast gälla när det handlar om de lägst avlönade, och att köpkraften endast skapas av utländsk efterfrågan, vilket är felaktigt.
Det är alltså viktigt att se att det i stället finns klara ekonomiska skäl att upprätthålla alla människors köpkraft för att skapa arbetstillfällen.
Detta kan också vara en möjlighet att sälja in systemet hos arbetsgivaren, även om det kan vara berättigat att göra en bredare studie av följderna för företag.
Problemet med modellen kan nämligen vara eventuella kompensationskrav från dem med högre löner.
En klar fördel skulle därför vara om LO så snart som möjligt söker acceptans för sin linje hos TCO och Saco. En gemensam linje för de lägst avlönade bör vara möjlig, utan att det behöver ses som ett hot mot uppfattning att utbildning ska löna sig.
Modellen innebär också att de extra tio procent på lönen som många förbund förhandlat fram för föräldralediga enligt LO bör läggas i en särskild avtalsförsäkring som ska gälla för sex månader var för pappen respektive för mamman.
Det är ett utmärkt sätt att åtminstone till en del påverka uttaget av föräldradagar i en mer jämställd riktning.
Så får vi förutsätta att arbetet mot osakliga löneskillnader och en mer jämställd arbetsmarknad fortgår även på övriga områden i samhället.
